Kärlekens slösande kraft

Kärlekens slösande kraft handlar andra söndagen i Fastan också om. Det står att det handlar om den kämpande tron. Men den berättar lika mycket om hur kärleken vinner ju mer vi slösar med den.

Middagen mos fariseen Simon blev inte riktigt som Simon tänkt. En s.k. tvivelaktig kvinna stjäl hela uppmärksamheten.
För att se människan och inte hennes rykte kan vi sätta oss in i kvinnans situation. Dyk ner till mänsklighetens botten. Känn hur det är att vara patrask i andras ögon, en som ingen vill vara med. Inte ens Gud.

Det här vet du om! Du känner det rakt igenom hela din kropp och själ. Du känner blickarna, föraktet – och du har för länge sen vänt det inåt, mot dig själv. Men du har inte gett upp. Du har hört att det finns någon som brytt sig om sådana som dig. Det finns hopp, kanske… och om det finns någon sanning i det hoppet så finns det inget viktigare…

Efter att ha förödmjukat sig inför hela societeten, tvättat och kysst Jesus fötter en lång stund händer det något. Simon tittar surt ner. Jesus tittar upp och säger ”Dina synder är förlåtna. Din tro har hjälpt dig. Gå i frid”.

Inget mer

Var det inget mer?
Skulle inte hon säga något, be om förlåtelse, berätta om sina goda föresatser, om allt hon skulle göra…?

Gå i frid!
Din tro har hjälpt dig!

Jesus säger inte något mer till henne. Allt han behövde säga till henne var redan sagt. Men vi kan titta på vad han säger till fariséen Simon. Han talar om att stå i skuld, och om att efterskänka skulden. Och om att älska.

Vem i liknelsen älskar sin penningutlånare mest? Jo, den som fick mest efterskänkt. Och till Simon berättar han varför kvinnan får förlåtelse, även om hon faktiskt inte alls bett om det: ”hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek.”

På söndag skulle jag vilja predika om

– att orka hela vägen i kampen för att vara människa, för att vara kristen

– att inte ge upp utan söka efter det som ger kraft att orka hela vägen

– hur Jesus ser vår kamp och möter oss med sin kärlek

– hur fattigt kan vara det som är rikt och tvärtom

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.