Kärleken är störst

Störst av allt är kärleken! Så skriver aposteln Paulus i 1 Korinthierbrevets 13e kapitel.

Det är samme Paulus som senare skriver; ”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött.”

Varför talas det så ofta i kyrkan om kärleken och döden i samma mening? Kanske undrar du just det?

Svaret handlar om vem Gud är, och vad Gud vill. Svaret handlar om kärleken och vad kärleken egentligen är. För när vi närmar oss de djup som finns i kärleken kommer vi att se att kärleken har många fler dimensioner än vad vi vanligtvis rör oss i.

I Gamla Testamentets kärlekspoesi, Höga Visan” – eller ”Sångernas sång” – talas det om kärlek som är fylld av åtrå, längtan, saknad och hopp, allt sådant som vi kan få uppleva i mötet med en annan människas kärlek. En sådan kärlek är förstås alldeles underbar för dem som får uppleva den. Men de poetiska orden beskriver också en kärlek som är större – som når längre.

”Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den.”

Om vi vet med oss att vi upplevt någon liten del av denna beskrivning i verkligheten så kan vi börja närma oss den kärlek som finns hos Gud och i Gud. Guds kärlek är starkare än döden. Kraften i ”lidelsen” – åtrån och längtan – är starkare än graven. ”Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.” skriver också Paulus. Ingenting!

Hur kommer det sig? Och hur kan vi veta det? Svaret finns hos Jesus – ja, svaret ÄR Jesus. Det finns inget annat svar. Det kristna budskapet börjar och slutar hos Jesus. Även om det finns oerhört många andra saker att tala om än Jesus, så bygger hela vår tro på förståelsen av att Jesus är den som gör Guds kärlek synlig hos oss, och som visar oss med sin död och uppståndelse vad det betyder när vi talar om att Kärleken är störst.

Fastlagssöndagen är som att stå i en korridor mellan två rum. Bakom oss är julens glädje och berättelserna om Jesus som visar vem han är genom ”under och tecken”. Framför oss är Fastans rum, mörkt och kanske skrämmande för en del. Här i ”korridoren” rustas vi med det viktigaste ordet för att gå vidare: kärleken. Endast i ljuset av den kärlek som är störst kan det som sker i Fastetiden bli begripligt. För fastetiden är en berättelse om prövningar, tro och tvivel, och den väg som Jesus går – upp till korset, till Jerusalem.

Vägen upp till Jerusalem är Kärlekens väg. Men vi behöver lära oss vad det egentligen betyder! Annars blir det bara en vacker mening utan innehåll. För orden ”Kärlekens väg” låter ju fint. Men om Jesu närmaste lärjungar kunde missförstå honom så är det inte särskilt svårt att föreställa sig att också vi kan göra det.

Men jag föreslår att vi helt enkelt börjar med att ta till oss det Jesus själv säger och ta med oss det in i fastetiden: (från dagens evangelium)

Kärlekens väg är:

”Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.”

Kärlekens väg är:

”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.

 Kärlekens väg är:

Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.