Kanske en predikan på 14 söndag efter Trefaldighet

Kanske en predikan på 14 söndag efter Trefaldighet. Ja, så kan man nog skriva. Jag skriver ett utkast som kanske måste underkastas rejäl granskning innan den kan hållas. Men den kanske går att läsa ändå så här som den är just nu.

Jag vill börja med att lyfta fram några saker som hör ihop med dagens tema. Först detta:

”Enheten i Kristus” betyder inte automatiskt detsamma som ”de kristnas enhet.” Framför allt ligger skillnaden i vem det är som åstadkommer den enhet vi eventuellt talar om. Vi vet att det ofta är långt mellan kristna av olika inriktningar och åsikter och det visar sig ju öppet i alla de typer av samfund som finns – var och en med sin specialitet. Och så väl vi håller sams… (!)

Men som döpta och troende är vi indragna till Kristus, och hans Ande finns i och med oss. Den enheten är något mycket större än den bristfälliga enhet mellan olika grupper som alla säger sig höra ihop med Kristus.   

Också lärjungarna var säkra på att de hörde ihop med Kristuts. Därför är det underbart att höra hur de gör bort sig! De har visst inte fattat någonting! Efter alla dessa månader och år med Jesus – har inte de förstått att allt med honom är annorlunda?

De börjar argumentera med varandra – tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Och detta gör de i ögonblicken efter att ha tagit emot någonting som skulle få deras liv att förändras för alltid – den måltid som Jesus just hade ätit tillsammans med dem.

Det kan inte bli så mycket sämre utgångspunkt – redan de som har Jesus synligt nära sig gör ansatser till de flesta övertramp som vi alla mer eller mindre gör när vi utgår för mycket ifrån oss själva i stället för att alltid börja med Jesus!

Men ändå vet vi att denna lilla grupp av lärjungar fick vara med om början till en helt ny värld! För Jesus överbryggar alla brister och all splittring som vi kan åstadkomma.

Därför är det faktiskt skönt att lyssna till Jesus när han tillrättavisar lärjungarna och på ett milt sätt visar dem hur lätt det är att hamna fel – se bara på hur maktens människor utnyttjar sina möjligheter att domptera folket genom sina löften och högar av lögner.

Det är inte annorlunda nu än då. Bara möjligheten att nå ut till fler. Därför är det viktigt att vi försöker förstå oss på den värld vi lever i, utan att glömma vem Gud är och vad vi fått genom allt det som Jesus gjort för oss.

Jesus visar en annan väg. Se inte upp till människorna, de kommer bara att utnyttja det. Men lär dig också själv att inte bli den som vill ha allas uppskattning och applåder. Se på Jesus. Lär av honom. Gör som han. Och han säger: ”Men jag är mitt ibland er som er tjänare.”

När aposteln Paulus talar om den enhet som finns i Kristus säger han tydligt: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Och Paulus räknar upp ord som visar oss vad det betyder – ord som beskriver sådant som får oss människor att må bra tillsammans, och sådant som Jesus tydligt ger åt människor han möter: tröst, uppmuntran, kärlek, ömhet, medkänsla, ödmjukhet, kärlek. Tänk inte bara på ditt eget bästa utan också på andras!

Det är många vackra ord. Men de är vackra därför att de beskriver det som är vackert på djupet – det som behagar Gud! –  att trösta dem som sörjer, att uppmuntra dem som är nedstämda, ta in de ensamma i gemenskapen, visa kärlek mot alla – vara fria från självhävdelse och fåfänga – som Jesus var.

Bara då kan orden om enhet också klinga vackert i stället för att vara ihåliga och utan mening. Våra försök att skapa enhet kommer alltid att bli ofullkomliga därför att vi alltid på någon punkt kommer att säga till varandra att vi inte är eniga om allt. Därför måste vi söka enheten där den finns. Det är bara genom att leva nära Kristus som vi kan leva i den enhet som är hans. Det är han som bär. Och vi går med på hans väg.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.