Kan Gud få plats i ett hus?

Var får Gud plats? Kan Gud få plats i ett hus? Kan vi som människor bestämma åt Gud var han finns? Som att säga att Gud bara finns i kyrkorummet?

Finns det ett Guds hus? Söndagens tema verkar påstå det. Och delar av dagens bibeltexter rör sig kring templet som en plats där Gud låter sig finnas. Men…

Vad är Guds hus? Ett hus byggt av sten, trä eller annat byggmaterial, och som ”helgats” till ändamålet att vara kyrkobyggnad? Kung Salomo, som lät bygga det första Jerusalems tempel, kände att Guds närvaro och storhet var för stor för att rymmas i ett hus men byggde ändå ett. För att Gud lovat oss sin närvaro där? (”den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara.”)

Var finns Gud – vad är Guds hus och hans tempel, hur kan vi veta att Gud är oss nära här och nu? Det är frågor som hör till hela mänsklighetens historia. Kung Salomo vet att han inte kan fånga in Gud. Han säger: ”Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt.”

Men han vet att Gud lyssnar på dem som ber och åkallar hans namn. Och den bön han ber är just detta: ”Vänd dig ändå hit, … lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, och låt din blick natt och dag vila på detta hus…”

Det tempel Jesus befann sig i när han välte omkull kommersens altaren och körde ut dem därifrån var inte Salomos tempel. Men ett tempel på samma plats. Och platsen var viktig. Här skulle Gud alltid tillbedjas och äras. Offerkulten gjorde att försäljarna var många i templets förgårdar. Men Jesus visar att han inte vill att vi blandar ihop Gud och Mammon. Han rensar – men får också negativ uppmärksamhet. Tror han att han är någon? Vilken rätt har du att göra som du gör? Bevisa din legitimitet! Eller försvinn!

Jesus ger dem en bild som de inte förstår. ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Och evangeliet konstaterar att Jesus talade om hans kropp, alltså om korset och uppståndelsen.

Men menade han inte det bokstavligt? Det var motståndarnas fråga. Och tolkar vi Jesus för bokstavligt riskerar också vi att hamna fel. Därför tänkte jag göra en utvikning till några bibelord från Nya Testamentet som talar om hur templet inte bara är ett hus utan också är ett ord för vår kropp, hela vårt liv med Gud, inte bara på ett teoretiskt eller andligt plan utan för allt det som finns i oss. Och att det har betydelse för hela kyrkans liv.

Ef 2:20-22
”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.”

1 kor 3: 16-17
”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.”

I dagens epistel finns det inte ett ord om något tempel. Istället talar Paulus där om det gemensamma livet i tron på Kristus. Han talar om ett gemensamt ansvar som behöver ta sitt uttryck hos varje enskild kristen. Det handlar inte om någon privat religion, något som bara angår mig. Ljuset placeras inte under bordet utan synligt för alla.

I vår mycket individualistiska tid är det inte särskilt populärt att tala om det gemensamma ansvaret. Det är sådant som politiker ofta talar om, särskilt i en valrörelse. Och hur mycket tror vi på dem? Men det är också sådant som vi talar om i kyrkan. Men hur mycket menar vi med det? Och hur syns och märks det? ’

I Paulus undervisning om templet som en bild av hela vårt liv är grundtanken att allt hålls ihop genom Kristus. Utan honom rasar allt. Så eftersom det ännu inte verkar ha rasat ihop betyder det väl att Jesus själv fortfarande bär upp alltihop, hela kyrkan, hela våra liv, hela världens liv. Fast ibland kan vi undra.

Och mycket får oss att tro att både Kyrkan och världen i stort är i stort behov av inre renovering. Guds tempel är heligt. Allt det Gud skapat är heligt. Våra liv är heliga. ”Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.” Men hur uttrycks det i det liv vi lever? Har vi gömt ljuset under trappan och är rädda för att vara världens ljus och salt, så som Jesus ville att hans kyrka skulle vara?

Så, om det nu är någon vits med att vara kristen idag, så bör vi läsa och ta efter det Paulus skriver: ”Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla… Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.”

Fortsättningen lyder så här: (Fil 2:5-7 )
”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.”

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande…

/Här försökte jag få med bilder – det visade sig inte fungera som jag ville. så de återkommer strax med egen rubrik/

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.