Jungfru Marie Bebådelsedag

Predikan från Landeryds kyrka 2009. Jag börjar inte predika igen på riktigt förrän till påsk.

I stora delar av den kristna världen är jungfru Maria en stor och viktig del av de troendes liv och vardag. Man ber böner till Maria, för att hon anses stå sin son, Jesus Kristus närmare än alla andra. Ungefär som om vi skulle vilja gå till någon människa som känner en högt uppsatt som skulle kunna hjälpa oss med våra problem – men som vi inte riktigt vågar fråga själva. Maria ber för oss och för samtal med sin son om oss och vårt liv och våra behov.

För många människor är detta en självklarhet. I våra nordiska länder har det också varit så – men efter reformationstiden blev också Marias betydelse förminskad och hon utrensad bland alla helgon som den lutherska kyrkan inte längre ville tala om. Man ansåg ju att vi kan be direkt till Jesus och behöver inte gå några omvägar.

Också det är sant. Men det gör inte Marias betydelse mindre. Och idag har också Maria fått en större plats även i vår kyrka. Hon har fått en central plats här i Landeryds kyrka, bärande på sin son, vår Herre. Placeringen innanför altarringen kan vara mer än estetisk. Den talar om att Maria tillhör en del av det heliga evangeliet om Jesus Kristus – därför att hon som en vanlig människa tar emot honom, bär honom inom sig, föder fram honom, fostrar honom – och i allt gör hon det därför att hon av ängeln en gång fick ett uppdrag som hon inte förkastade.

Jag tror att vi skulle må väl av att försöka tänka oss in i denna kanske fjortonåriga flickas liv och situation. Det är ju allmänt känt att Maria var mycket ung. Och att hon ansågs giftasmogen och var förlovad. Ändå tar hon emot det riskfyllda uppdraget. – ”Må det ske med mig som du har sagt” säger hon till ängeln. Om Gud vill är jag inte den som sätter mig emot.

Hur skulle vi ha gjort i en liknande situation? Känt oss ovärdiga, försökt komma undan? Eller som Achas i dagens GT-text försöka komma med en from undanflykt – ”nej, jag vill inte sätta Herren på prov.”

Det är kanske inte lätt för oss att förstå hur vi ska handla vid en närmast direkt konfrontation med Gud och hans vilja. Men samtidigt tror jag att vi möter det var och varannan dag. I den vardag vi lever, i möten med människor, i våra egna tankar och funderingar kring vårt liv, vårt eget sätt att vara, våra misslyckanden, våra tveksamma handlingar – sker det ständigt något med oss. Det är ju inte så att Gud finns långt borta från oss. Ingenting är omöjligt för Gud. Inte heller att vara i vår närhet också när vi inte har en aning om det.

Kanske är det så att vi behöver vända oss mer till Maria. Hon kan få vara en medvandrare – hon som har upplevt mer av Guds närhet än vad vi någonsin får göra. Hon har fått bära Gud i sin kropp. Men också vi har fått i uppdraget att bära Gud i våra liv. Vid vårt dop har vi blivit döpta in i det liv som finns genom Jesus Kristus. Han finns i våra liv, hans Ande har lovat att bära oss varje dag. Och varje gång vi blir medvetna om hans löfte blir också det levande inom oss själva att vi alla är bärare av Kristus, som levande vittnen om att Gud kommit till sitt folk, blivit människa som vi för att vi genom honom ska bli hela människor, sådana som Gud skapat oss till.

Och allt detta som vi fått genom Kristus har jungfrun Maria bidragit till. Därför får hon en särskild plats i kyrkan, i tron – som frälsarens mor. Men varför inte också som en andlig mor till varje kristen? Eller farmor…

Bön:
Var hälsad Maria, full av nåd.
Tack för att du tog emot Jesus
Lär oss att leva nära honom, bäras av honom och bära honom till alla de människor som ännu inte förstått att de är älskade av Gud genom Kristus.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.