Jungfru Marie Bebådelsedag

Jungfru Marie Bebådelsedag den 23 mars 2014

Livet är en gåva från Gud. En gåva som vi har fått att förvalta, ta hand om genom våra liv. En sådan gåva är en gåva av nåd. En nådens gåva från Gud, det är våra liv. Det är allt liv.

Hur tar vi emot denna nådens gåva, det liv vi har fått? Kan vi se det stora mitt i vardagens slit och möda? Kan vi, i kontrast till mängden av alla berättelser om hur livet kränks, bejaka livets okränkbara storhet? Vågar vi ta emot varje dags liv av nåd ur Guds hand eller springer vi genom livet i jakt på något som vi tror är större?

Glädjen över livet som ges till oss av nåd – det är denna söndags gåva till oss. Vi hörde lovsången genom Hanna, (”Mitt hjärta jublar över Herren…”) och jungfru Marias lovsång: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.”

Hannas berättelse är en berättelse om ofrivillig barnlöshet. Ända tills hennes böner blev besvarade. Genom henne föddes då inte bara ett barn, utan också en lovsång, en glädje som hon för vidare till oss. Den berättar om Guds storhet, om människornas fåfänga försök att skaffa sig makt, och om att inse att ingen lyckas bara av egen kraft.

Marias lovsång handlar om samma Guds storhet, om Guds mäktiga kraft som skapar och upprättar. Ingen människa kan mäta sig med Gud – och den som försöker göra sig ett namn, den som tror att han kan planera hela sitt liv kommer att bli besviken. Människan spår men Gud rår…

Jungfru Marias väg är trons väg. ”Må det ske med mig som du har sagt”. Det är trons tillit till Guds vägar och löften. Jag måste inte begripa, men jag behöver kunna förlita mig på att Gud bär mig när jag inte förstår eller när jag inte ens är säker på att jag kan tro.

Åt en människa anförtrodde Gud det största uppdraget i mänsklighetens historia. Att föda ett barn! Att bära honom som är vår frälsare inom sig och föda in honom i världen – åt oss.

Därför är Jungfru Maria en förebild för trons människor i hela kristenheten. Hon var utvald – och hon tog emot den gåva av liv som Gud ville ge åt henne och hela världen.

När vi ser på Maria ser vi också Jesus. Oftast avbildas de tillsammans, som här i S:t Hans Mariaskulptur. Men vi kan också vända på meningen; när vi ser på Jesus ser vi också Maria. Han är en del av hennes liv. Maria är hans mor, men också en människa som vi. Och när hon födde honom så blev han inte bara hennes barn utan också hela mänsklighetens – en del av oss, en människa som vi.

Så kan också Marias lovsång bli vår lovsång till Gud. För han har sett oss, vänt sin blick till oss och gett oss livets gåvor. Och bakom varje människas längtan efter mening, glädje, gemenskap och samhörighet finns Guds gåva till oss. I Jesus blir den gåvan tydligast. För den visar att Gud inte har gett upp hoppet om oss. Och vi tackar Gud och vi tackar Maria för att hon delat med sig av lovsången och sin son, Jesus Kristus, vår Herre.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.