Julottans predikan

Predikan från julottan i Herråkra kyrka denna tidiga morgon, juldagen 2015. Självklart skulle det funnits mer att säga. Som alltid.

Natt kl 01.05
Ett nyfött barn häver upp sin röst och skriker som sig bör.
De nyblivna föräldrarna ler ända från mungipor och upp över öronen och ner till tårna.
Det tar inte så lång stund innan telefonen ringer hos mormor som inte kunde sova. ”Ett barn är oss fött…”
En sömndrucken farfar blir så till sig att han inte ens kommer ihåg att fråga vilket namn…?

Det tar inte heller så lång tid i den första julnatten innan signalerna nått från det lilla stallet ända in i himlarnas salar. Och mitt i mörka natten får några herdar ett budskap från änglaskarorna från himlen. Budskapet om barnet som alla väntat på, från de minsta på jorden till de största i himmelen – det måste ropas ut och berättas. Men inte för alla på en gång. Först för herdarna. Sen för några andra, och så efter många jular har budet kommit till oss om att det lilla barnets födelse i Betlehem för över 2000 år sedan fortfarande är en stor glädje för hela folket, hela mänskligheten.

Men julens viktigaste budskap handlar i sig inte om ett nyfött barn som alla gläder sig åt. Det är en viktig del av berättelsen att Maria och Josef befinner sig i Betlehem, att barnet föds i ett stall, att de första vittnena är fattiga herdar. Men det stora hänger ihop med barnets gudomliga ursprung och bestämmelse. I episteln idag uttrycks det med orden ”livet blev synligt.” Hos profeten Jesaja talas det om ljuset som strålar fram över dem som bor i mörkrets land därför att ett barn har fötts som skall förändra hela världens liv.

Att fira jul är en fin och härlig tradition. Julottan är en del av denna berättelse om Jesus – kanske just herdarnas berättelse när de under nattens sista timmar tagit sig fram till det lilla stallet i Betlehem för att se om änglarnas besök var något mer än en ljusupplevelse.

Herdarna fick se att allt var precis som det hade sagts dem.

Vi får höra samma berättelse, sjunga några av de sånger som vi brukar göra vid jul, låta julottan bli en del i vårt sätt att glädja oss över att det är jul.

Men är det inte något mer? Ett barn är fött på denna dag. Jo, men vem är han? Och vad vill han mig – idag, i morgon, för resten av mitt liv?

Vågar jag ställa den frågan till mig själv? Är det lilla Jesusbarnet i krubban mer än den vackra och gudomligt berättade berättelsen om när historiens viktigaste barn föds?

Vad vill han mig idag? Han som i julnatten gjorde det klar för mänskligheten att HAN, GUD SJÄLV, inte längre vill att vi ska se på honom som ett osynligt, högt väsen som på ett osynligt och högtidligt sätt tronar över himlar och jord och som ibland behagar lägga sig i människors liv.

Ett barn har fötts åt oss! För människors skull blev Gud en del av oss, valde att dela våra livsvillkor och inte bara på ett gudomligt sätt se och veta allt om oss. Han känner det själv – Gud känner våra känslor, förstår våra tankar långt mer än vad vi kan förstå.

Kom ihåg att när ett barn föds kan de lyckliga föräldrarna inte vara tysta om det utan måste berätta så fort som möjligt för alla. Kom ihåg att det är samma sak som händer när Jesus föds – men där är det hela himmelen som ”lyfter på luren” – drar undan en del av täcket för att låta både ord och bild visa herdarna vad som hänt.

Sen kan du komma ihåg att julens hemlighet kan uttryckas med många ord. Men vi kan välja ut tre enkla ord, så enkla att alla skulle kunna klara av att komma ihåg dem.

Gud blir människa!

Ta med dig det hem. Gud blir människa. Glöm det inte. Tänk i stället på vad det betyder för dig som människa idag. Livet blev synligt för oss! Mörkret i världen kanske ändå inte är så mörkt som vi trott.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.