Jesus är livet – han är uppstånden

 

Han är inte här! En chockartad upplevelse var det att komma till graven och finna den tom! Han är inte här! – Var är han då? Har ni flyttat honom? Den enkla sanningen att den som är död är död är svår att komma ifrån. Men det omöjliga är ju hela påskens budskap.

Det som sägs till kvinnorna som kommit till graven gäller i all evighet! Han är inte där! Han är inte kvar i döden! Han har uppstått och han lever! Och det förändrar allt vi tror oss veta om liv och död.

Skeptikerna säger: Men det kan ju inte hända! Vi har ju inte sett honom. Den som är död kan ju inte uppstå.

Ateisterna säger: Det finns ingen Gud så vi behöver inte ens fundera över saken.

De kristna säger: Jesus ÄR uppstånden! Han som dog på korset uppstod igen på den tredje dagen och han har visat sig för sina lärjungar. Och allt det som han sagt och gjort visar att han är vår Frälsare, vägen till det eviga livet.

Budskapet om uppståndelsen bygger helt och hållet på vittnesbördet från alla dem som mötte Jesus – han som varit död var nu levande. Det var inget önsketänkande – det var verklighet. Och detta hade han försökt berätta i förväg för lärjungarna. Men de kunde inte tro det förrän de mötte honom. I evangeliet märker vi att Jesus är besviken. De som ska föra budskapet om hans uppståndelse vidare – de börjar med att tvivla.

Det kan vi ta till oss rätt enkelt. Det enklaste som finns är att tvivla. Tvivel är en mänsklig egenskap. Vi behöver tvivlet för att vi inte ska godta varenda påstående som vi hör som sanning. Särskilt i tider då både individer, rörelser och stater försöker få människor att tro just deras ”sanningar” är tvivlet en god egenskap. Samtidigt kan tvivlet vara ett gissel, något vi tar till bara för att slippa ta in sanningar vi behöver!

Men hela den kristna tron sanning bygger på uppståndelsen. Som Paulus skriver ”om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös.” I två tusen år har den kristna Kyrkan levt i denna tro. Det är en tro byggd på människors möte med den uppståndne och erfarenhet av att Jesus också fortsätter att visa sig för oss. På de sätt som han själv väljer. Och att Jesus lever med oss varje dag i våra liv, även om vi inte ser honom. Han är nära, ja han är här!

Livet vann, dess namn är Jesus, halleluja.

Idag firar hela den världsvida kyrkan påsk! Ett gemensamt vittnesbörd om att vi fortfarande bygger vår tro på Jesu uppståndelse. Livet segrar över döden. Även om döden verkar vara allestädes närvarande så tror vi på livets seger. Gud är med oss!

För en vecka sedan firade kyrkan Palmsöndag. I några kyrkor i Egypten blev firandet förstört av några som medvetet sprängde sig själva och många andra. Hatet och ifrågasättandet av den kristna kyrkans existensberättigande tar sig ibland groteska uttryck. Men det är inget nytt. Och genom alla århundraden har Kyrkan levt vidare genom sin tro på att livets seger över döden! Jesus lever – och vi skall leva med honom – både nu, i döden och i all evighet.

En mening fastnade i min tanke: ”Att omfamna döden”. Döden kommer till oss alla – förr eller senare. Den moderna människan lever ofta som om detta livet vore det enda och döden är då det yttersta hotet. Utifrån den kristna tron är det en rätt ömklig syn på livet. Livet är ju så mycket mer! Det betyder inte att vi längtar efter döden – bara att vi vet att eftersom Jesus övervunnit döden så vet vi att när vi väl kommer dit så är döden början på det eviga livet. En tro att leva i och att dö för!


Påskdagens predikan den 16 april 2017
Lenhovda kyrka och Nottebäcks kyrka
Markusseriens texter: 2 Mos. 15:1-11, 1 Kor. 15:12-21, Markus 16:1-14

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.