Inför ett nytt år

Tankar vid en nyårsbön i Lenhovda kyrka

Tideräkning och årsskifte är mänskliga påfund som ska hjälpa oss att hålla reda på våra år och kunna relatera till det som sker i historien – i ett litet eller ett större perspektiv. I ett annat perspektiv är vår tid endast en millisekund i världens historia och i Guds. Någonstans där befinner vi oss varje dag – men i dag särskilt inför ett årsskifte kan det vara bra att stanna upp, reflektera och be om hjälp att ta ett steg framåt och ta emot det år som kommer.

Psalt 90: (vers 4 och 12)
4 Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar.
12 Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.

2 Petr 3:
8 Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.
9 Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

 

Så här runt nyår levereras nyårsbetraktelser överallt. I tidningarna, i radio och TV, och i kyrkans gudstjänster, får människor uppgiften att på något sätt sammanfatta årets händelser; politiken, sporten, kändisvärlden, alla krigens ansikten och hemska händelser under året. Det är både sådant som alla vet och sådant som skribenterna själva funderat ut.

Kanske kan denna gudstjänst inför årets slut ge ett litet bidrag till dina tankar om det som varit och det som kommer.  Jag vill börja med tiden. Tiden som för oss alltid är begränsad, hur väl tilltagen den ser ut att vara. ”Vart tog tiden vägen?” frågar sig många. Med tanke på att vi mäter tiden i sekunder, minuter, dagar och år som alla har samma längd är det egentligen en konstig fråga. Är inte tiden bara en matematisk uträkning? Tiden tar alltid samma väg – framåt.

Men något i oss mäter det som sker på annat sätt. Vi har en relation till tiden också bakåt. Vi minns det som hänt, vi kan reflektera över det och ibland också lära av det. Vi kan också använda det som varit till att se framåt mot de dagar som kommer. Våra erfarenheter ökar vår kunskap över tid – och därmed kanske också vår vishet.

Vi vet att varje människa har sin tid att leva här på jorden. Under detta år har många avslutat sitt liv – och ännu fler påbörjat sin livsresa. Någonstans där befinner vi oss, på en resa genom tiden, från dag till dag, år till år, tills en gång vår sista jordiska dag kommer.

Men perspektivet för livet är större än det begränsade. Någonstans finns det en tidlöshet, en evighet utan tid och rum. För Gud är tiden inte en begränsning. Begränsningen är vår egen. Som Petrus skrev: ”för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.” Och kung David säger till Gud för tre tusen år sedan: ”Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar.”

Det får mig att tänka att för det år som varit kan jag säga ”Min tid har varit i Guds hand”. Och för det år som kommer: ”Min tid kommer att vara i Guds hand.” För vår tid är alltid i Guds hand. Både den tid vi har i den begränsade livstiden och i den tid som man kan kalla tiden utan tid, evigheten.

Ett årsskifte är ett sätt att byta siffror i årtalet, ungefär som vi normalt bara byter dag. Så rent tekniskt står varje dag för sig själv. Varje dag får vi möta det som sker och ta vara på det vi får – ta beslut i små och stora frågor. Varje dag får vi en kväll då vi kan summera – hur blev det idag? Och hur ser jag på morgondagen?

Just nu väljer vi att vidga perspektivet bakåt 366 dagar och se framåt mot 365 nya fram tills nästa sifferbyte på årtalet. Vi vet vad som hänt oss själva. Vi vet väldigt mycket om vad som skett i världen omkring oss – och att mycket inte blivit som de flesta hoppats. Världen har inte blivit fredligare. Inte mindre känslig för miljöproblemen, och inte har vårt eget liv heller bara varit goda och glada dagar. Det är så det brukat vara. Och kanske också fortsätter.

Men vi har alltid önskemål och vi längtar efter att det som inte varit bra ska bli bättre. Det gäller både i våra egna liv och i vår syn på den värld vi lever i. Därför är min förhoppning inför 2017 bland annat följande:

  • Att kriget i Syrien ska få ett slut och människor ska få tillbaka en fred som inte bara är avsaknad av krig utan också en frihet att leva och utvecklas.
  • Att världens ledare inte ska fortsätta sko sig på den lilla människan och i stället forma en framtid där krig och förtryck försvinner. Att inte önska det går inte. Att tro att det sker är kanske en utopi. Men…
  • Att människor i vårt land och i Europa och västvärlden får upp ögonen för de mörka krafter som genom hat och propaganda försöker få oss att tro ont om alla dem vi inte känner. Alla människor är bröder och systrar, i en enda värld som vi har tillsammans.
  • Att fler ska upptäcka Gud. Här i vår församling, i hela vårt land.
  • Och att vi – när vi kommer till slutet av nästa år kan tänka tillbaka och se att vi kan vara tacksamma för det år som varit.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.