Hur är det egentligen?

Hur är det egentligen? Det är en fråga som kan inleda många olika funderingar. Den kan vara en mycket personlig fråga från en människa till en annan; ”Hur ÄR det egentligen?” – med dig? Som ett sätt att fråga ”Hur mår du?” med en tydlig markering som säger ”jag bryr mig”.

Alltför ofta ställer vi frågor som ”hur mår du?” i all välmening, men utan tid eller intresse av att höra det egentliga svaret. Det skulle ju kunna bli för personligt. Och ofta svarar vi väl på samma sätt som frågan är ställd – med ett opersonligt ”bra, och du?” Så öppnas kanske en konversation som kommer att handla om helt andra saker än hur det egentligen är.

Jag har alltid lite svårt med sådana här frågor. Jag vill ju vara ärlig och svara som det är just nu. Och det är inte alltid bra. Så är det bara. Men så är det frågan om någon verkligen vill höra hur det verkligen är. Så jag gör väl som så många andra – fegar ur så pass långt att jag kanske kan upptäcka om den som frågar bryr sig om svaret eller inte.

Hur viktig är sanningen i dessa dagar? Ja, hur är det egentligen ställt med sanningen? Jag menar den där sanningen som objektivt säger hur saker och ting faktiskt är. Ungefär som i en tabell som visar hur det står till i Premier League eller andra lagsporters tabeller. Om Arsenal vunnit över Chelsea så ger det tre poäng. Siffrorna ljuger inte. Det känns som en objektiv sanning. Men det är inte så kul om det skulle vara den enda sortens sanning som går att bevisa.

Jag tänker på hur vi översvämmas av olika typer av ”sanningar” om än det ena än det andra. Särskilt bidrar sociala media till att nästan vad som helst kan tryckas och skickas ut som ”sanning.” Det är som en flodvåg som kastar sig över människors liv och tankar, och mängden av information gör att det kan bli så övermäktigt att vi ger upp och tar in allt utan att gallra – och utan att egentligen förstå.

Jag vet att världen som den är idag inte går att förstås av en enda person, inte av mig heller. Men jag bekymrar mig för sanningen. När världsledare gör det till en sport att slänga sig med uttryck som ”alternativa sanningar” så är det något som blivit galet. Som att säga att vi lika gärna kan ljuga så mycket vi kan så kan den som ljuger bäst vinna! Men det kanske man kan göra i ett kul sällskapsspel, inte i verkligheten.

Verkligheten är komplicerad. Därför är också sanningen komplicerad ibland. Men den är ändå sann. Det borde ledare som Donald, Vladimir, Recep Tayyip, Kim, m.fl. lära sig. Och vi behöver lära oss att inte lyssna till vad de säger.

Så hur är det egentligen? Det beror ju på vem du frågar och i vilket syfte. Men söker vi efter svar som utgår ifrån att sanningen ska göra oss fria, så finns det hopp.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.