Heliga Trefaldighets dag

Heliga Trefaldighets dag predikan 2013.

Den kristna tron är inte en teori som vi fått för att kunna ”tolka” våra liv. Gud är heller ingen teori. Gud ÄR den djupaste och innerligaste gemenskapen och kraften i hela universum.

När vi talar om Gud använder vi oss ofta av beskrivningar som låter som teorier. Och ibland måste det få vara teorier också. Men går vi i närkamp med Bibelns beskrivningar och hela Kyrkans erfarenhet av vem Gud är märker vi att det trots alla ord och krångligheter, ibland svårförklarade spetsfundigheter, så är grunden i tron inte teori utan erfarenhet. Människors erfarenhet av levande Gud.

Heliga Trefaldighets dag talar om Gud som Treenig: en i tre och tre i en. Som en teologi med lärosatser är det tämligen svårknäckt för förnuftet. Men samtidigt handlar det om att Gud på något sätt blir gripbar för människan.

Vi tillber EN enda Gud, men när vi ser Guds spår märker vi att Gud verkar på olika sätt: Vi möter Jesus och delar hans uppståndelseliv. Vi tillber Fadern som sänt Sonen av kärlek till oss. Vi tar emot vägledning och upplysning från Anden.

I detta möte med det gudomliga är det viktigaste att se hur Guds väsen är gemenskap och samspel mellan de tre ”personerna” i Gud. För den Gud som är gemenskap i sig själv har också gått utanför sig själv för att skapa och ge gemenskap åt sin skapelse – oss.

Helt medvetet använder jag nu ord och beskrivningar som kan upplevas som teorier, svåra att ta till sig. Det blir ofta så när vi ska försöka berätta om Gud. Vi ser och erfar något av Guds väsen, men när vi ska försöka berätta räcker inte våra ord. Så också för mig. Och ändå, en predikan är för det mesta uppbyggd av ord. Så de måste användas, hur torftiga de än är.

Mose såg en buske som brann, men som inte brann upp. En låga som inte förtärde, men som väckte hans nyfikenhet. Och det blir till ett möte med Gud som sänder honom som profet och befriare till ett folk i slaveri. Mose bad inte om det, men han kan inte säga nej när Gud så tydligt visar sin närvaro. Men han undrar vad han skall kalla Gud. ”Om jag nu kommer … och säger att …Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Svaret blir: ”Säg dem att han som heter ´jag är´ har sänt dig.”

Gud ÄR. Gud är den som ÄR. Alltid. Känn på ordet ”är.” Se ut över världen, och hela historien och sätt in Guds ÄR där och du kanske kan förstå en liten aning av vidden av Guds namn! Han som alltid är, alltid har varit och alltid kommer att vara den djupaste och starkaste närvaron.

Vi kan förstås lätt fastna i det djupsinniga språket när vi försöker förstå och förklara. Paulus skrev i Romarbrevet idag om vilket djup av rikedom, vishet och kunskap som är hos Gud. Allting är av och till och genom honom. Alltså är hela vårt liv ingripet. Gud ÄR i och hos och genom oss – därför att han genom Jesus och det dop vi har döpts med har dragit oss till sig – till den gudomliga gemenskapen med allt livs ursprung och VARA.

Också när Jesus sänder ut sina lärjungar i världen för att ”göra lärjungar” så är inte det viktigaste som han säger det som lärjungarna skall göra: döpa och lära ut allt som Jesus har sagt och gjort. Det viktigaste är orden: ”Och JAG ÄR med er alla dagar till tidens slut.” Jag är! Han som ÄR, Gud själv, ÄR med oss och ger oss av sin gemenskap, den som är mellan Fadern, Sonen och Anden. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn är vi döpta in i en gemenskap som är av evighet och räcker i all evighet.

Ska vi då inte göra något alls? Är det bara att ta emot det liv som Gud ger och glädjas åt att vara indragen i Guds gemenskapsliv? Ja, om det vore så enkelt att vi kunde börja där i alla fall! I glädjen över att universums Herre och skapare av allt liv, han som är och förblir i evigheters evighet, kallar oss och drar oss in i en gemenskap med sig. Lilla jag – ofullkomlig och bräcklig – behöver inte skämmas för mitt liv utan se det ifrån Guds horisont som är kärlekens. Gud älskar dig och mig – och utifrån den kärlek som är större än allt vad vi kan se eller förstå ger han oss ett liv att leva.

Om vi aldrig lyckas förstå teorin om Guds väsen eller Treenigheten eller alla andra knepiga lärosatser i tron, så kan vi ändå ta emot kärleken, livet, gemenskapen med människor som vi ser och som vi har omkring oss.

Se varje människa vi möter som älskad av Gud.

Leva våra liv utifrån den kärlek vi fått genom Jesus.

Om inte den kärleken kan förvandla vårt liv och fullända det kan inget annat göra det.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.