Guds goda talenter

Guds goda talenter – det handlade dagens söndag om. Efter fem veckors semester var det åter dags att hålla högmässa och predika. Lite ringrostigt kändes det faktiskt. Men inte fick jag helt gräva ner mina talenter under semestern utan det var skönt att få återkomma till det som jag ändå vigts för – vara präst.

Gud är alla goda gåvors givare – och ända från skapelsen har vi människor burit med oss, ja inom oss, gåvor och förmågor som kommer ända ifrån urtiden, nämligen därför att vi är skapade till Guds avbild. I det perspektivet blir det också skrämmande hur dåligt vi förvaltar det ansvar vi fått. Ansvaret och uppgiften att ta vara på hela skapelsen håller på att rinna oss ur händerna. Kärleken, tjänandet och det goda livet i gemenskap med andra människor runt vårt klot är vi inte heller något vidare bra på. I stället skjuter människor sönder varandra, trakasserar, ser ner på, fördömer, härskar. Det är ibland som om kärleken inte fanns någonstans i allt detta. I varje fall verkar den vara väl gömd. För kärleken kan aldrig stanna vid en idé eller massa ord. Handlingen är alltid den som bevisar vad det hela är värt.

Jag är glad för att jag inte bor i Syrien. Men jag är ledsen för att folket där har det som de har det. Och arg för att det ska behöva vara så som det är. Men om jag har några talenter som jag kan använda mig av just för Syriens del vet jag inte. Jo, som det är möjligt för oss alla: att be och hoppas.

länge leve ljuset

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.