Guds gåvor och olika

10 efter Trefaldighet den 24 augusti 2014
Det blev en längre predikan än vanligt…

Vem av oss är störst? Vem är bäst? Vem har mest pengar och mest makt? ”Min pappa är starkare än din pappa!”

Det spelar inte någon roll om det handlar om vuxna eller barn – överallt finns den där dragningen, den som vill hävda sig gentemot andra, som vill vara bättre, större, starkare och vackrare. Sandlådementalitet – kanske är det ett ord vi kan använda om det. Där är världen inte större än den begränsade del där det mänskliga jaget kan härska över andra.

Men världen är inte någon sandlåda. Vi har inte heller kommit hit till världen för att tävla om vem som är bäst eller kan mest. Evangeliet idag berättar om detta fenomen – sandlådan. Det finns överallt, också hos dem som är Jesu närmaste lärjungar. Det fanns då – och det finns nu.

Jesus mötte alltid människor med respekt för deras egenheter. Han satte sig aldrig över någon som om han vore någon som hade större företräde inför Gud än någon annan. Särskilt märks det i mötet med människor som andra såg ner på och i mötet med dem som såg ner på andra.

När lärjungarna börjar med sandlådementalitet tar Jesus fram ett barn som ett svar på deras fråga om vem som var störst. Han säger inte att barnen är bättre än vuxna – men han säger att den som tar emot den som är minst tar emot honom själv och att den som är minst är stor.

Sådana exempel finner vi överallt i mötet med Jesus. Vilka vi än är tar han emot oss. Han frågar inte efter vem som är störst eller minst därför att han vet vilka vi är.
Och vilka är vi? Jo, vi är människor som har olika ålder, olika gåvor och intressen. Liksom olika fel och brister.

Olikheterna är Guds sätt att värna om oss som människor – hur skulle det se ut om vi alla var likadana? Vi skulle inte stå ut!
Därför har vi fått olika gåvor av den Gud som har skapat oss. Det finns ett oändligt stort värde nedlagt i oss var och en! Men alltför ofta sneglar vi på andra som vi ser upp till. Och ibland tvärtom – ser ner på dem som inte är som vi.

Kanske hör inte majoriteten av gudstjänstfirarna i S:t Hans till dem som följer ”Youtube-kändisar” eller Twittrare eller ser på varenda tävlingsprogram i alla TV-kanaler. Men många gör det, annars hade inte fenomenen varit intressanta. Det kan vara värt en helkvälls samtal att fundera över detta och ryms inte i en predikan.

Men med allt detta frodas bilderna av dem som lyckas till skillnad från dem som inte lyckas. Och många människor försöker tyvärr bygga sina liv efter förebilder som alltid visar upp vackra fasader och välfyllda plånböcker. Mest yta – men var är innehållet?

Det är inte underligt att det knakar någonstans. Allt detta sökande efter lycka, rikedom, kändisskap och makt påverkar fler och fler så att jakten hårdnar och livsvillkoren för dem som inte hänger med i utvecklingen blir också sämre och sämre.

Vad kan då vi göra åt det?
Svar kan vi finna i alla våra tre texter idag. Vi finner det hos Jesus som genom att ställa fram det lilla barnet visar sina lärjungar att de måste lära sig ett annat tänkesätt än det som de lärt sig i sandlådan. Gud är inte intresserad av frågor som störst, bäst och mäktigast utan av att varje människa skall bli sedd som den hon är och få möjlighet att vara och bli den som Gud skapat henne till att vara.

Vill du följa Jesus måste du lära dig att ta emot varje människa som om hon vore Jesus. Och aldrig någonsin göra någon skillnad på människor – rika eller fattiga, kända eller okända, små eller stora.

Men hur ska jag klara ut att vara som Jesus?
Paulus ger en anvisning till svar: ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.” Han försöker lära oss att Gud inte bara har gett oss det liv vi har fått, utan genom den helige Ande har vi också möjligheten att växa i vår tro. Detta växande är det som ger oss svaret på hur vi ska kunna bli som Jesus. Det sker inte utan hans hjälp och inte utan att vi vill.

Sen berättar Paulus om sådant som varje kristen borde lära sig att förstå och ta emot: ”Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap.” Den ene får inte (nödvändigtvis) det som den andre får. Andens gåvor är olika därför att vi är olika. Våra erfarenheter av Gud är sällan identiska med andra människors erfarenheter. Ändå är Gud densamme! Som Paulus skriver: ”Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en som den själv vill.”

Vi vet alltså inte ens säkert vad som är bäst för oss själva! Men vi kan lära oss att förstå oss själva. Genom att vara öppna mot andra människor kan vi lära oss att förstå en hel del om dem eller i varje fall lära oss att respektera andra. Ett av nyckelorden är just ordet ”olika”. I stället för att vara rädd för det som är olika – eller annorlunda – borde vi vara nyfikna och beredda att respektera därför att Gud har gjort oss alla till att vara olika och annorlunda.

Vi är olika – Gud är densamme. Hans gåvor kallas nådegåvor därför att de är något som vi inte kan arbeta oss fram till, inte förtjäna eller erövra, dessa nådegåvor vill han ge till oss. Paulus gav oss några exempel på sådant Gud kan ge till oss, sådant som inte från början funnits i vår personlighet. Oavsett vad det är handlar det om sådant som hjälper oss att leva ett liv närmare Gud och som ska hjälpa oss att kunna tjäna honom.

Dessa Guds nådegåvor finns som ett löfte till oss var och en. Du kan därför våga fundera konkret över vilka nådegåvor Gud har gett dig i ditt eget liv. Du kan vara tämligen säker på att de också hör ihop med din personlighet, för Andens nådegåvor ges för att fördjupa och förstärka våra möjligheter att leva efter Guds vilja. Även om du idag inte kan svara på frågan, är det viktigt att du vågar gå vidare med den därför att Guds nådegåvor genom den helige Ande finns till för hela hans kyrka – också för dig.

Nådegåvorna har alltid funnits där. Profeten Josuas bok berättar om stora ting som Gud gjort med Israels folk. Som alltid i Bibelns berättelser talas det om sådant som Gud gör i alla tider. Och i varje tid kan vi göra som Josua berättar om, säga vår mening, tala tydligt om vår vilja att fortsätta att tillhöra Guds folk: ”Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.”

Också vi kan säga att vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud. Och vi kan tjäna honom därför att han har sänt sin Ande till oss att verka i våra liv det som Gud vill. Och Anden fördelar sina gåvor på var och en som den själv vill.
Tänk vad Gud vill göra med oss och med församlingen och med hela kyrkan!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.