Gränser och gränslöshet i en ny värld

Jag vill påstå att vi befinner oss i en ny värld. Det är inte samma värld som det var när jag föddes. Inte heller samma som för 25 år sedan. Och utgångspunkten för mitt resonemang är inte molekylärt, naturvetenskapligt, även om det nog går att göra det med. Jag är ingen naturvetare, så ni som är det får ursäkta.

Ett exempel på en ny värld är det jag gör nu. Jag skriver ner några tankar med några knapptryckningar på en platt sak som kallas dator. Sen, när jag är färdig, kan vem som helst i hela världen se och läsa det. De som begriper svenska kan förstå. De andra har lite att övervinna. Men kanske inget som inte moderna översättningsverktyg på nätet kan överbrygga?

Genom Internet, mobiler, och allt annat som där tillhör kan vi kommunicera gränslöst så länge inte tekniken eller illvilliga regeringar blockerar trafiken. För visst vill många begränsa denna frihet. Men jag tror att förbuden mest tjänar till att sporra människor att söka mer frihet. Den finns ju där inom räckhåll. Det har den arabiska våren visat oss och sig själva. Fortfarande är det lång väg att gå, men börjat har man.

Mitt i detta gränslösa behövs förstås också gränser. Men det är mest sådana som borde vara självklara. Att inte ge sig på andra bara för att det är så enkelt. Mobbning på nätet är inte bättre än någon annan mobbning, bara annan sort. Lika illa. Och de som använder friheten för att sko sig på andra är lika dumma som alltid. Fel kan alla människor göra. Och vi gör det också.

I vår moderna värld samsas många kulturer och religioner, olika folkslag, olika typer av idéer. Det måste vi lära oss att förstå och acceptera. Men inte att någon ger sig på en annan, av vilken anledning det än må vara. Därför är till exempel allt främlingshat av ondo. Det spär på oro, fördomar och våld. Det frodas i miljöer där man försöker skylla allt som inte verkar vara bra på andra. Det blir svenskar mot sådana som inte verkar vara svenskar bara för att de kan ha annan hudfärg. Det blir segregation i samhället och många sitter i sina hemmagjorda burar av gränser med mängder av tankar om hur ”de andra” är och inte är.

Så gjorde man på 30-talet i Tyskland. Så gör man än på många håll i världen. I Irak skyller olika muslimska trosinriktningar på varandra därför att de misstror varandra. Det är både traditioner och kulturer som skiljer. Men vi har väl inte glömt Nordirland, Baskien, eller Sydafrika före Nelson Mandelas frigivning? Eller Hutuer och Tutsier i Rwanda? Och vad händer i Malmö? Oavsett vad det ser ut att vara eller hur det kommer att utvecklas så beror det på något som är snett. Att människor ser snett på varandra.

Somliga skyller allt på religionen. Det gör inte jag. Intoleransen är något mänskligt. Det är religionen också. Men det enda sambandet dem emellan är att vi är människor. Vi behöver bara lära oss att sluta omyndigförklara varandra bara för att vi tycker olika.

Tänk att vi ska behöva fortsätta göra samma misstag om och om igen!

Lär dig att välkomna främlingen som vore han en avlägsen kusin som du egentligen vill lära känna. Då får du samma bemötande tillbaka.

Och skyll inte på att någon annan kanske skulle bemöta dig som främling illa i sitt land. Du är inte där, du är här! Ditt ansvar är därför här och nu!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.