Girighetens öppna käftar

Rubriken berättar något för mig. Nu vill jag berätta det för dig. Jag läser dagligen nyheterna, både i lokaltidningen (Corren), på Svt.se, samt ibland också dn.se och flera olika. Ibland händer det till och med att jag ser på TV även om det är sällan.

Jag har under den här hösten aldrig slutat att förvånas över hur världsekonomin tycks vara helt i händerna på spekulativa element. Det kallas exempelvis börser. Ena dagen klappar EU-ledarna om varandra och Papandreo och börserna hoppar glädjeskutt. Andra dagen fjärtar förut nämnde grek åt fel håll och börserna får stora skälvan. Och så går det fram och tillbaka. Inget tycks vara mer säkert än att allt är osäkert. Och allt flyter. Och allt är till stor del beroende av spekulationer.

Kan man bygga en ekonomi på spekulationer egentligen? Hur skulle det vara om jag gjorde det privat, liksom alla andra vanliga svenskar som inte håller sig med direktörslöner och flotta lägenheter som betalas av vanliga människors sparpengar för att en girig direktör ska få frottera sig i lyx? Skulle Riksgälden eller bankerna och politikerna rycka ut till vårt försvar om vi gissade fel? Knappast!

Men i världsekonomin gäller det att roffa åt sig, helst mer och mer dag för dag. Att bygga välstånd helst bara åt sig själv och sina stora banker och företag. Att tänka på folket – vilka politiker gör det egentligen idag? Det visar sig väl i handling som jag lärt mig någonstans i Bibeln. Det är inte genom orden vi visar vad vi går för utan genom det som vi gör. Nej, det handlar inte om teologi här. Bara ett slags sunt förnuft.

Så – när det nu fortsätter gå åt helvete med världens miljö, människors syn på varandra, och när de rika bara satsar på att bli rikare, och de som bestämmer i världen för länge sen har fastnat vid rikesmännens feta bord och rätter, hur ska vi vanliga kunna tro på att det skulle kunna bli bättre?

Ett svar finns: Därför att vi måste. Men vi måste därför också göra något åt det. Sitta med armarna i kors gör ingen glad. Men vad kan lilla jag göra? Skriva bloggartiklar som inga läser? Kanske det, men det är å andra sidan ändå mest ord…

Suck. Och girighetens käftar öppnar sig allt mer och slukar allt och alla den kan komma åt. Jag ska i varje fall försöka hålla mig undan…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.