Genom vatten och Ande

Genom vatten och Ande finns liv för dem som söker sin räddning.

gullfoss kleifum3

Berättelsen om hur Israels folk gick över havet för att rädda sig undan egyptiernas armé är en märklig historia. I den kristna traditionen har den använts för att tala om vårt dop! Den enda vägen till räddning var ner i vattnet. Och det som där hände blev till något annat än det förväntade, nämligen till liv för dem som sökte sin räddning.

”Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor.”

Notera hur vattnet kunde vika undan. Så beskrivs det: ”Herren drev undan havet med en stark östanvind som blåste hela natten.”

Om jag då använder mig av den frihet som alltid tillåtit olika typer av tolkningar av bibelns texter tar jag fram två starka krafter som rör sig i berättelsen: Vinden och vattnet. Vinden håller undan vattnets faror men samtidigt bildar vattnet en vägg som skyddar folket under vandringen.

I evangeliet på Första söndagen efter Trefaldighet säger Johannes döparen om Jesus:

”Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ‘Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ [34] Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.”

Det dop som Jesus gav sina lärjungar är ett dop i vatten, precis som Johannes döparen använde vattnet. Men det Johannes här säger är att det Jesus har är något mer än han har, eftersom Jesus ”är den som döper med helig ande.”

Vinden och vattnet tillsammans – i vatten och med helig Ande sker det dop som Jesus gett till sina lärjungar. Och det är där vi befinner oss – i den tid som är kyrkans tid, lärjungarnas levnadstid. I vårt dop är Jesus verksam genom vatten och helig Ande, liv för dem som söker sin räddning.

I söndagens epistel skriver Paulus till sin vän Titus om dopets stora gåva. Det han skrev är en av de viktigaste texterna om dopet. Det Paulus vill berätta om är Guds godhet, Guds kärlek och hans nåd och barmhärtighet, samt om det stora hoppet, det eviga livet.

Allt detta knyter han till dopet. I dopet har Gud gett oss ett reningsbad som föder oss på nytt, som förnyar våra liv, som strömmar över oss för att Guds nåd ska bli synlig i våra liv.

Allt detta knyter Paulus till Jesus Kristus. Det är genom honom som Anden strömmar över oss, det är genom honom som dopets bad återföder och förnyar genom den helige Ande. Och därför har vi ett hopp, en visshet om att genom Jesus Kristus vinna evigt liv.

Han påstår inte att det är enkelt. Men allt det som vi får genom Jesus beskriver Paulus utifrån att Gud är barmhärtig, Gud vill inte att vi ska komma bort från honom. Gud vill inte att det som vill förstöra oss ska komma ifatt oss. Precis som han sände vinden att samverka med vattnet och använde Moses som ledsagare genom havet så låter Gud sin Ande verka genom vårt dop – ”Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss…”

Det är där vi lever – i Guds Andes strömmar. Vattnet som göts över oss i dopet är början till ett liv som Gud vill fortsätta att fylla med sin godhet, kärlek, nåd och barmhärtighet. Det är inte för att ”vi gjort några rättfärdiga gärningar” säger Paulus. Det börjar inte hos oss och det kommer inte att sluta där heller. Det ska vi vara tacksamma för – och det är också en del av dopets hemlighet; att det ger oss något som ingen kan förstöra.

Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, [7] för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.

/ bloggpost från 2013 /

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.