Genom död till liv

Genom död till liv. Fjärde söndagen i påsktiden.

”Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!?”
Sådana förtvivlade rop hörs över hela världen idag! Många gånger liknar de Jesu ord på korset; ”varför har du övergivit mig?”

Vi matas med så mycket lidande och ond bråd död varje dag så det blir lätt opersonligt. Men det är det aldrig för den som är där. Ett enda människoöde räcker mer än väl att berätta för att vi ska hamna längst ner i djupet av mänskligt lidande.

Därför tar jag fram berättelsen om Jesus. För detta stora lidande är en del av hans öde. Mörkret. Lidandet. Kampen för liv. Liv som blir till död. Och var är Gud i allt detta? Det är inte frågan i sig som är svår, utan det mörker som ligger bakom den. ”Äkta” frånvaro av Gud är inte bara prat! Den upplevelsen längtar jag inte efter!

Men upplevelsen finns där. Erfarenheten av totalt mörker och meningslöshet. Jesus hänger på korset. När vi ser korset idag kan vi påminna oss om att han varit där, i det svåraste av allt mänskligt lidande.

Vi påminns om detta i dagens texter:
”Ett kort ögonblick övergav jag dig…”
”Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick…”
”En kort tid och ni ser mig inte längre…”

En kort tid. Oavsett hur lång den känns!

Men det är inte där i mörkret vi söker svaret på frågorna. Som lärjungarna fick höra på påskdagen – ”han är inte längre bland de döda…”

Från mörker till ljus – från förtvivlan till glädje!

”… men i stor kärlek tar jag dig åter.” Jesu uppståndelse är början till något nytt. Den visar på en väg till livet för var och en som tror på honom.
”… men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren.”
”… då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er.”

Jesu väg är en väg genom död till liv.

Lärjungarnas möte med den uppståndne Jesus innehåller hela den vägens erfarenheter; först att ”allt hopp är ute” som sedan vänds till ”allt hopp finns kvar!” Han är inte borta. Han är här!

Det gäller också nu. Därför gäller det också oss nu och alltid. Korset är inte bara en symbol för kristen tro. Det är också en realitet som påminner om varje död, varje elände, sorg, synd och död i världen. Och det berättar också om Guds frånvaro när Gud är borta från våra liv.

Kan han vara borta? Ja, som han själv säger – en kort tid. När vi upplever det – om vi gör det – så kan det vara den absolut svåraste upplevelse vi någonsin gör. När mörkret flyter in i själen och tar över, även om det är ”för en kort tid”, – en erfarenhet av Guds totala frånvaro, det är en extrem upplevelse.

Men oftast är det vi själva som håller oss borta från Gud. Han är dock inte borta. Men vi är inte öppna. Och även om han kan gå genom rädslans stängda dörrar så står han snarare tålmodigt utanför och väntar.

Om korset är en realitet som berättar om allt det svåra så är uppståndelsen den realitet som talar om hur livet vänder tillbaka, både i det korta perspektivet och i det eviga. Och Jesu korsdöd och uppståndelse visar oss vägen till livet – den väg som också vi går.

MEN det är mer! När vi vet var vägen till livet finns så finns det många utmaningar här och nu ”in real life!”

Episteln påminner om det: ”Jesus led utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek.”

Det går att meditera länge kring frågan om vad det handlar om att gå utanför lägret och dela hans smälek! Men innehållet i det skrämmer säkert många. Att våga gå utanför det trygga och säkra, att utsätta sig för människors eventuella ovilja, hån och cyniska kommentarer är kanske inte något vi normalt längtar efter. Men det är ändå en utmaning i det – i varje fall det första steget att börja våga stå för sin tro i en tid och ett samhälle som gärna underkänner tron som något viktigt och vettigt.

Jesus är vår väg till livet. Och han går med oss. Och ibland, när vi fegar ur, så påminner han oss om att den väg som han gick var den svåraste vägen. Men den vägen är till för oss, för vår skull. Vägen till livet är öppen därför att Jesus knäckt dödens makt och öppnat himlens portar.

Därför kan vi leva och vandra på livets väg med orden från profeten Jesaja idag: ”Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren. ”

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.