Gå i frid

Gå i frid.
Predikan vid Mässa i S:t Hans onsdag den 19 mars 2014
Texter 2 årgången, 2 söndagen i Fastan: 1 Kor. 10:12-13, Lukas 7:36-8:3
Psalmer:, 781, 272:9-11, 137:4-6

Låt oss tänka på den där kvinnan i fariseen Simons hus. Och sätta oss in i hennes liv…

Dyk ner till mänsklighetens botten. Känn hur det är att vara patrask i andras ögon, en som ingen vill vara med. Du är en syndare! En som Gud inte vill ha med att göra – och därför inte någon annan heller.

Det här vet du om! Du känner det rakt igenom hela din kropp och själ. Du känner blickarna, föraktet – och du har för länge sen vänt det inåt, mot dig själv. +

Men du har inte gett upp. Du har hört att det finns någon som brytt sig om sådana som dig. Det finns hopp, kanske… och om det finns någon sanning i det hoppet så finns det inget viktigare.

Efter att ha förödmjukat sig inför hela societeten, tvättat och kysst Jesus fötter en lång stund händer det något. Simon tittar surt ner. Jesus tittar upp och säger ”Dina synder är förlåtna. Din tro har hjälpt dig. Gå i frid”.

Inget mer

Var det inget mer?

Skulle inte hon säga något, be om förlåtelse, berätta om sina goda föresatser, om allt hon skulle göra…?

Gå i frid! Din tro har hjälpt dig!

Jesus säger inte något mer till henne. Allt han behövde säga till henne var redan sagt. Men vi kan titta på vad han säger till fariséen Simon: Han talar om att stå i skuld, och om att efterskänka skulden. Och om att älska.

Vem i liknelsen älskar sin penningutlånare mest? Jo, den som fick mest efterskänkt. Och till Simon berättar han varför kvinnan får förlåtelse, även om hon faktiskt inte alls bett om det: ”hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek.”

Gå i frid, Gud har gett dig allt du behöver för att gå vidare!

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.