Friheten i Kristus 1

Friheten i Kristus. Predikan från 2008.

Vi människor längtar ofta efter frihet. Men vet vi egentligen vad frihet är? Vi vet i varje fall att det är ett flitigt använt ord. I politik, i poesi och annan litteratur, i sång och musik, i samtal och i relationer är Friheten ett starkt ord, ett vackert namn för mycket av det vi längtar efter men sällan får uppleva. Varför är det så? Kan friheten binda oss?

12e söndagen efter trefaldighet vågar sig på överskriften ”Friheten i Kristus.”

Kan det tänkas att vi genom tron kan ge nya tankar om friheten eller blir också kyrkans röst samma knepiga blandning av tafatta försök att omfatta ideal som inte kan uppnås och färdiga ramar med regelverk som förslavar i stället för att befria?

Dagens läsning ur 2 Mosebok säger följande:

Låt marken vila och ligga i träda det sjunde året. Upphör med arbetet den sjunde dagen. Båda uppmaningar kommer ifrån skapelseberättelsens konstaterande att Gud vilade på sjunde dagen från det verk han skapat. Vilan är därför viktig.

Men det sägs inte att jag ska låta marken vila för att jag ska slippa jobb. Det är för markens skull och de fattigas skull – för balansen i skapelsen och för att släppa av kraven på avkastning för att andra som ”de fattiga i ditt folk (kan) få sin föda från den.”

Också veckovilan, att vila på sjunde dagen, finns där av omsorg om alla andra som behöver sin vila, inte främst mig själv.

Mellan 2 Mosebok och Jesus är det många år, rentav en bra bit över tusen år.

Under tiden levde Israels folk med olika tankar och tolkningar kring det som kallades sabbatsbudet – veckovilan på den sjunde dagen. I stället för att uppmana folk att finna vilan litade det religiösa ledarskapet inte på folkets möjlighet att själva kunna finna friheten i sabbatsvilan. Därför skapade de ett regelverk kring vartenda bud som fanns. I stället för att vara en kallelse till veckovila blev sabbaten mer av en tvångströja för alla dem som önskade leva efter Guds vilja. Alla de andra struntade säkert i det.

När Jesus och hans lärjungar går genom sädesfälten och rycker av ax för att de var hungriga just på veckovilans dag dyker det stora regelverkets försvarare upp.

”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”

Självklart ger Jesus dem svar som retar upp dem. Först hänvisar han till en händelse nästan tusen år tillbaka, till kung David och hans män som gjorde liknande eller till och med värre avsteg från buden.

Sen försöker han få dem att förstå att deras regelverk låser människor så hårt att den frihet och vila som vilodagen är tänkt att vara i stället blir krav som kväver och låser in människors möjligheter till frihet.

”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. För att spetsa till sina tolkningar inför fariséerna lägger Jesus till: ”Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

Två tusen år senare läser vi igenom dessa ord. Vi vet nog att regelverksmänniskorna dykt upp i alla tider. I en iver att sammanställa och systematisera söker de efter färdiga mallar för sin egen skull – och för att de tror att alla andra borde förstå att de har rätt.

De flesta äldre människor i Sverige har upplevt frågor kring vad man får göra på söndagen. Inte har det handlat så mycket om att man kan använda den till vila och sökande efter gemenskap med Gud genom kyrkans gudstjänster. Förmodligen mer frågor som ”får man klippa gräset på en söndag?”

Men vad betyder egentligen det Jesus säger om att sabbaten – vilodagen – är till för människan och inte tvärtom?

Ett svar hittar vi hos Paulus som skriver i Gal 5:1

Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.

Förstår vi det? Är vi då befriade från vilan på vilodagen (sabbaten) eller är vi bara befriade från kraven att vilan skall se ut på ett särskilt sätt?

Att ingen ska få lägga på oss ett ok, ett regelverk fullt av krav kan vi lätt instämma i. Men hur blev det med vilodagens frihet och det som Gud från början tänkt att veckovilan skulle vara?

Vi ser kanske inte längre så mycket av det fromma regelverkets tvångssystem. Men det finns där i annan skepnad och utan trons förtecken. Och människor lever i det och far illa av det.

Vår tids dolda krav som vi får i oss genom den totala exploateringen av den enskilda människans öde och äventyr blottar en fångenskap som bottnar i människors osäkerhet. Duger jag? Har jag de rätta kläderna, de rätta vännerna, det nyaste utseendet? Har jag fått vara med i TV-rutan i något meningslöst program?

Och när ska jag hinna koppla av – finna vila för både kropp och själ? Och när får det innersta, det andliga livet en möjlighet att öppnas och fördjupa hela min världsbild?

Är vi kanske fastlåsta i dem moderna tidens ickereligiösa fariséism – den som kräver att vi med alla krafter ska hinna med så mycket som möjligt för att bevisa vår duglighet och därefter bli belönade med lyxig tillvaro full av vila (som aldrig blir av)?

Medias hårdbevakning av allt som anses ha ett nyhetsvärde avslöjar en värld full av meningslöshet men samtidigt också en värld som ännu inte gett upp. Någonstans mitt i denna värld står också den kristna församlingen med sitt budskap om friheten genom Kristus. Det hörs inte lika väl och det är alltför få som vågar ta steget till att undersöka vad denna frihet skulle kunna innebära. Men det lever och det vägrar bli slav under alla försök till inordnande i låsta regelverk.

En del av en psalmvers får avsluta denna predikan:

I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. (Sv.Ps. 522:1)

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.