Fredssträvan och vapenaffärer

Ingen har väl undgått att märka de senaste dagarnas avslöjande om Sveriges vapenaffärer och planer på att stödja och utveckla en stor vapenfabrik i Saudi-Arabien. Den ena efter den andra sällar sig i kören som säger hur fel detta nu är. Och jag håller fullständigt med om det! Men vem skulle vara förvånad?

Inte sossarna. Partiledaren verkar ha samma hållning som statsministern. Att kritisera svenska vapenaffärer är inte riktigt tillåtet hur som helst. Det kan ju handla om svenska jobb. Och till och med i Linköping. Där får man förstås inte säga något om tveksamma affärer eller ifrågasätta JAS eller liknande.

I världen sägs det ofta att Sverige vill framstå som och vara ett land som strävar efter fred, som verkar för fredssamtal, och som ofta kommenterar med hårda ordalag övergrepp som sker av korrupta regeringar eller regimer som med envåldshärskarmedel kör över vem som helst. Det är bra och nödvändigt att öppet kritisera. Men sen då? Vad gör Sverige bakom ryggen, under ytan? Säljer en massa krigsmateriel till skumma regeringar och menar att det är fullständigt nödvändigt.

Att tro att regeringen gör det bättre eller sämre beroende på färg är ingen idé. Sossarna hittade på avtalet med Saudi-Arabien. Nuvarande regering fyller på. Båda delar är ovanligt ense i en sån här sak. Vi vanliga undrar vad det är för makter och krafter bakom. Är vi bara dumma? Eller vågar jag påstå att det är något ruttet här? Ja, det gör jag!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.