Från dröm till verklighet – eller – Gud är alltid här och nu!

Från dröm till verklighet – eller – Gud är alltid här och nu!

Jakob hade en dröm. På många sätt är drömmar viktiga. Ibland lever vi på ett sådant sätt att vi förtränger de känslor, längtan och behov som vi egentligen har. Men det vi förtränger kommer alltid fram på något annat sätt. Ibland kan våra drömmar berätta mycket för oss om vad vi egentligen söker – fast vi utåt påstår något annat.

Jakob hade en dröm. Bilden är lättast att ta till sig – bilden av stegen, rest upp mot himlen och mängder av änglar som går upp och ner. Men bilden talar för Jakob om att Guds närvaro inte är bunden till en plats någonstans långt. Gud kan vara lika nära var som helst.

Orden som Jakob hör i drömmen talar samma språk – de talar om Guds närvaro i Jakobs liv. De säger till honom att han aldrig kan fly från Gud, aldrig finna Gud någon annanstans än just där han är för stunden.

Tänk om vi kunde lära oss av detta! Gud är aldrig någon annanstans! Hans närvaro finns var som helst och överallt. Men vi själva är inte alltid närvarande. I vaket tillstånd lever vi ibland i en drömvärld som vi bygger upp som ett staket runt oss för att slippa se hur verkligheten egentligen är. Men i den riktiga drömvärlden kan vi inte dölja oss – vare sig för oss själva eller för Gud.

Så vad är verklighet och vad är drömmar? Poängen med berättelsen om Jakob är bland annat att vi inte kan hålla Gud borta från våra liv. Stänger vi av på dagen är det tänkbart att han når fram till oss på natten.

Jakob drömde att han såg en änglastege rest mellan himmel och jord precis där han sov. När han vaknar känner han en oerhört märklig känsla: här är en helig plats och jag visste inte om det! Han reser ett altare åt Gud där. Och jag tänker: Jakob tolkar platsen, marken, som helig, men kanske är det så att den heliga marken är inuti honom själv. För Gud säger till honom i drömmen: ”Jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går…”

Änglarna finns med i berättelsen som ett bevis på att Gud är med Jakob. När han går vidare är de med, när han lägger sig nästa natt är de fortfarande nära – fast han inte ser dem längre, inte ens i drömmen.

Jag tror att vi behöver änglar. Vi behöver dem som en bild av vår omsorg om det liv vi lever och de människor som vi har omkring oss. Vi kan inte tänka på allt. Vi kan inte heller oroa oss för allt ont som skulle kunna hända oss själva eller dem vi älskar. När vi själva inte kan beskydda tar någon annan vid. För det är viktigt att våga släppa taget om alla de tankar som får oss att bekymra ihjäl oss.

Vi behöver änglarna som beskydd mot det onda som hela tiden kan ske i våra liv. Det är inte svårt att se ondskans ansikten överallt i världen. Någon vill oss inte väl. Men Gud har omsorg om oss. Änglarna är ett av hans sätt att tala om att han bryr sig, att han aldrig är långt borta från någon enda av oss.

I Bibeln finns änglarna med vid flera av de mest viktiga händelserna. Änglarna finns där Jesus är. Vi möter dem när de berättar för Maria om att hon skall föda Jesus, när de berättar för herdarna om att han är född, de är med när Jesus kämpar mot den ondes frestelser, de visar sig vid uppståndelsen och efter hans himmelsfärd. De finns vid alla dessa händelser för att markera Guds närvaro och att han har en plan med det som sker.

Det är bara vid ett tillfälle som änglarna verkar vara borta – vid Jesu död på korset! Men just där var det nödvändigt att Jesus gick ensam in i det mörka hotet, döden. Men änglarna är tillbaka vid uppståndelsen, för att vältra bort den stora gravstenen och för att berätta om den glada nyheten att Jesus har uppstått från döden.

Från dröm till verklighet

Jesus säger: ”ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Ännu har vi inte fått se detta hända. Men detta ord kan ändå leva i oss som ett löfte eller som en dröm om något som en dag kommer att ske. Hur det kommer att bli vet vi inte. Men Mikaelidagen lär oss att Gud kämpar för oss och är med oss.

Eller utifrån Jakobs dröm: Stegen är redan rest mellan himmel och jord. Den står med stadiga ben i himlen och sträcker sig ända ner till oss på jorden! För inte kan det vara tvärtom! Då skulle vi ju kunna få för oss att söka efter stegen för att själva klättra upp till Gud. Men på himlastegen är det änglarna som vandrar, inte vi. Våra ansträngningar räcker inte så långt. När vi ska klättra uppåt brukar det snabbt bli en kraschvarning för högmod eller maktmissbruk. Sån tur att stegen är full av änglar som är på väg till oss för att hjälpa oss att förstå att vi, sådana som vi är, är älskade och önskade av Gud. Och Gud är nära. Också idag.


Mikaelidagen den 1 oktober 2017
Högmässa i Lenhovda kyrka
Texter tredje årgången: 1 Mos. 28:10-17, Uppenb. 12:7-12, Johannes 1:47-51
Psalmer 16, 773, 271, 728, 333

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.