Framtiden och hoppet i och för kyrkan

I ett ofta citerat bibelord från profeten Jeremia sägs det att Gud vill ge en framtid och ett hopp. Eftersom det ordet är väldigt gammalt och hoppet ännu inte är ute så har väl det fungerat rätt länge, tycker jag. Och det fungerar än. Så länge hoppet finns är det inte ute.

Nu tänkte jag bara skriva några begränsade rader om detta hopp, nämligen hoppet i kyrkan och för (framför allt) Svenska Kyrkan. Det är ju där jag befinner mig, som präst och som troende medlem.

De senaste månaderna har jag besökt en del av de kyrkor som finns i närområdet. Det har varit en förstagångsupplevelse flera gånger. Det är ganska spännande att kunna göra så. I normala fall har jag ju arbetat de flesta söndagar och därmed inte fått den chansen.

Kyrkorna jag besökt har både varit i stad och landsbygd. Och alla vet väl att det är ganska olika förutsättningar för stad respektive landsförsamlingar. I varje fall till det yttre. Men till det inre handlar det ändå om samma sak – att i församlingens kyrka fira gudstjänst så att det blir till glädje för dem som är med.

Någonstans i detta hittar jag ett starkt hopp. Jag skulle självklart kunna skriva ner synpunkter på liturgins utförande, ibland med den äldre kyrkomusiken, ibland det helt nya och ovana, ibland en salig blandning. Men det är ju ändå bara valbart innehåll. Det vi inte kan välja bort är människorna. Och inte heller prästen.

Prästen har ett stort ansvar för att gudstjänsten ska bli mer än bara något som måste göras. Och för att jag inte har lust att skriva en lång uppsats här och nu, ska jag bara säga: Jag har fått vara med om flera mässor där jag mött präster som tagit detta ansvar på ett fint sätt. Oavsett om jag gillat själva liturgin eller inte. Det har varit äldre präster, halvgamla (som jag) och betydligt yngre. Och hoppet lever. Också på landet, dit jag snart beger mig för att vara präst.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.