Frälsningen

Frälsningen. En enda liten rubrik som säger så mycket för en del och inget för andra.

Den 22e söndagen efter Trefaldighet talar om frälsningen. Ett gammalt ord med ett innehåll som talar om allt ifrån Skapelsen, syndafallet, Guds liv och verk bland människorna i alla tider men särskilt genom Jesus.  Att bli frälst är att bli räddad – från den yttersta och slutgiltiga döden och domen till frihet och gemenskap med alla människor och med Gud ända in i evigheten!

Frälsningen förutsätter alltså att det finns något som är dess motsats, och att vi människor har del i det. Kyrkan kallar det synd – människans dragning bort från Guds helighet till något som ytterst är vår egen självupptagenhet. Vi vill själva, vi vill själva välja vilka vi är och vad vi gör och helst vara våra egna gudar…

”Kan själv” säger det lilla barnet långt innan det egentligen kan. Men frälsningen är inget som vi själva kan åstadkomma. Det är där Jesus kommer in. Tack och lov för det, säger jag…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.