Förneka sig själv och ta sitt kors?

Förneka sig själv och ta sitt kors?

! – Vad är det människan säger!?
”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.”

Jag tror att predikanter genom hela kyrkans historia har haft långa utläggningar över just dessa ord, särskilt om att ta sitt kors och följa Jesus. Var och en har säkert formulerat sina egna favorittankar kring detta. Och kanske är det enkelt att bara hänvisa till det kors där Jesus led och dog för våra synder och utifrån det påpeka att vi får vara så tacksamma för att han räddat oss från våra synder. Och att vi får ta emot ”vårt kors” – allt det där som vi tycker är svårt att hantera i livet. Det är ju en del av livet för den som tror på Jesus Kristus.

Och så är det nog. Men jag vill påpeka en liten detalj i sammanhanget, nämligen att Jesus tydligt talar om att det handlar om ett val, ett aktivt val. Om någon vill gå i mina spår…” så måste denne någon vara beredd på att aktivt välja bort sin själviskhet, och aktivt välja att ta sitt kors (vad det nu än är) och utifrån detta gå den väg som är Jesus väg.

Aktivt val

Det handlar alltså inte om att passivt ta emot svårigheter och lidanden som något som Gud sänt i vår väg, utan att aktivt söka svaret på den svåra frågan: hur blir min väg och mitt liv en del av den väg som Jesus gått?

Många människor lever idag som om ingen Gud fanns. Det är också en väg, men knappast samma väg som de kristnas väg. Och ändå undrar jag om inte vi som säger oss vilja vara kristna ibland fuskar med att följa Jesus efter på hans väg och gärna ramlar iväg på andra vägar.

Det är väl inte så svårt att förstå. Det begrep Jesus och därför talade han allvar med sina lärjungar om detta. Så säger han: ”Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”

Ofta har dessa ord fått betyda styrka och kraft att bekänna sin tro och leva ut den i omgivningar som varit allt annat än vänliga. Där den kristna bekännelsen varit tillräcklig för avrättningar och förföljelser har de troendes svar varit att deras väg inte behövde skilja sig från mästarens väg. De har tagit sitt kors och följt honom hela vägen, och de har levt orden han sagt ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”

Vi lever inte i ett sammanhang där vi riskerar livet för vår tros skull. Men när Jesus talar om livet är det inte bara det vanliga, vardagliga att vi klarar livhanken just nu. Han talar ju om något som går längre – det eviga livet.

 [26] Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?

Mycket i vår tid handlar om jakten efter berömmelse eller pengar. Noga taget är det inget nytt, men med de enorma möjligheter som den nya tiden gett mänskligheten att färdas snabbt, att kommunicera med varandra hur som helst över hela jorden, har också gett många ett krampaktigt förhållande till sitt eget liv. Alla vill något annat, något större och bättre, bli rikare eller friskare.

Men sen då?

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?

Frågan är vart livet tar vägen – sen?

Den kristna tron är tydligt med svaret på den frågan. Och svaret är knutet till Jesus Kristus. Alla som någon gång deltagit i en gudstjänst i någon kyrka vet att det är så man säger – och det sägs hela gudstjänsten igenom, från första början ända till slutet. Särskilt tydligt blir det i nattvarden där man alltid talar om det som Jesus gjort på korset och om hans uppståndelse som nycklar till det eviga livet.

Att förneka sig själv, att ta sitt kors och att följa Jesus är inget vi lyckas med i en handvändning. Först måste vi ju ta reda på vad det betyder att förneka sig själv utan att samtidigt förakta sig själv. Och sen behöver vi lära känna Jesus för att kunna förstå vad han menar – och för att veta om det är värt besväret att förneka sig själv och följa hans väg.

Det handlar alltså inte om några lättköpta sanningar utan snarare ett hårt och aktivt arbete. Men hela vårt liv är tidskrävande – och tid är det enda vi har. Därför behöver vi lära oss att ta vara på livet – det som vi har fått av vår Herre.

När vi upptäckt glädjen över att Jesus genom sin död och uppståndelse gjort något avgörande för vårt eget liv är vi redan på väg. Och han har lovat att vandra med.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.