Förnedring och liv

Vi är här tillbaka till korset, den förnedring och det lidande som Jesus tog på sig genom att dö som en brottsling..

Veckomässa i S:t Hans 7 maj 2014

Dagens kollektbön får bli utgångspunkt för kvällens predikan: ”O Gud, du som genom din Sons förnedring har upprättat den fallna världen, låt honom vara vår herde, så att vi räddade från den eviga döden får leva i den ständiga glädjen i ditt rike.”

Vi är här tillbaka till korset, den förnedring och det lidande som Jesus tog på sig genom att dö som en brottsling. Hans blod kallas ett evigt förbunds blod – och genom hans död upprättas den fallna världen. Här börjar frälsningen!

Men Jesus är inte kvar i döden. Det löfte Gud gett sitt folk att befria dem från vilddjuren, svälten, orostiderna, det löftet är knutet till herden, Jesus. Det som Hebreerbrevet kallar ”ett evigt förbunds blod” är inte bara Jesu död på korset utan också hans uppståndelse.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att allt det bibliska – hur många vackra ord det nu kan vara – inte bara är bilder. Jesus var verkligen död! Det var inte på låtsas, det var inte någon bild. Det var på riktigt! Men döden kunde inte behålla Guds son! Han som var död, han lever. Det är avgörande för vår tro, och för vårt liv med Gud att veta att han som vi kallar den gode herden är vår nyckel till det eviga livet, just därför att han varit död men uppstått.

I vårt liv med Gud har vi herden Jesus som vår ledare, förebild, frälsare. Han är allt vi behöver. För han känner oss, vet vilka vi är, hur vi fungerar, våra rädslor, all vår fåfänga, vår glädje, våra sorger, ja allt. Jag tror det är viktigt att vi förstår att det är så. Annars kan vi inte fullt ut lämna oss hän åt honom, göra honom till den herde och vän som han vill vara i våra liv. Han vill inte vara bara en bild, utan en vän som betyder något för oss därför att vi betyder något viktigt för honom.

Hebreerbrevets text är en bön. Bön om att den Gud som uppväckt Jesus från de döda skall styrka oss i allt gott så att vi kan göra hans vilja. Kollektbönen lägger till: – så att vi räddade från den eviga döden får leva i den ständiga glädjen i ditt rike.

Det gäller alltså hela vårt liv, ända in i döden. Att bli räddad från den eviga döden därför att Jesus redan besegrat den och hans löfte till dem som tillhör honom är just detta – att vi får leva med honom både här i tiden och i evigheten.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.