Förlåtelse och försoning – 5 söndagen i Fastan

”Så älskade Gud världen”

Det som Jesus sa en gång i ett samtal med Nikodemus och sina lärjungar det har blivit ett ord som väldigt många kan utantill. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Det har blivit så känt att många bara skriver ut bibelstället. Johannes 3:16.

Jag har sett det på många ställen. På en skylt utefter någon väg, eller målat på en bergvägg vid en annan väg. Eller på större evenemang som syns på TV: ”Joh 3:16” – en påminnelse om Jesus och om Guds kärlek som sände honom till oss.

Kanske kan man använda orden som en sammanfattning av vad den kristna tron går ut på. Det orden säger är då:

Gud älskar dig och mig. Ja, Gud älskar hela människosläktet, var och en av oss.

Gud vill ett vi ska veta det också. Därför gav han oss Jesus. Och gåvan består i att Jesus ger sitt liv för oss. Och för den som tror blir gåvan ett evigt liv.

Vi ska inte gå under – säger Jesus. Inte ens om allt omkring oss ramlar ihop, inte ens om vi själva mister livet så dör vi! Det är att inte gå under – även om vi möter döden så möter vi Jesus där – och han tar emot oss och ger oss det eviga livet.

Jesus liknar det här med den stav som Moses reste i öknen och lät tillverka en orm av koppar som ringlade sig runt staven. Berättelsen om hur folket blev bitna av giftormar – därför att de gnällde på Gud – men blev räddade genom att se på staven med kopparormen använder Jesus för att tala om korset som han snart skulle hängas upp på. ”så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.”

Därför är bilden av Jesus på korset en bild av livet! Livet med Gud. Livet som vi får av Gud – fast vi inte är perfekta, fast vi fortfarande dras med våra synder. Och vad kan det vara – våra synder? Jo, i grunden är det allt som drar oss bort från Gud. Själviskhet, fiendskap, girigheten, svartsjukan, makthunger, missnöjdhet, – allt det som får oss att bli sämre som människor. Därför behöver vi orden från Johannes 3:16 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

För att vi inte ska gå under som människor, så behöver vi Jesus.
Johannes skriver:

”Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.”

Tänk att all synd, allt det som görs och har gjorts mot Guds vilja kan bli förlåtet! Försonat genom Jesus säger vår kristna tro. Försonat. Den eviga skadan – den som skulle hindra oss från det eviga livet – den skadan är reparerad på korset. Försonad. Förlåten. Fri. Det är vad du är genom Jesus.

När vi vet att vad Jesus gjort för oss så vet vi också att han är med oss hela tiden. Han sitter inte overksam och väntar på att vi ska komma till himmelen. Han är med oss där vi är, han är med oss här och nu. Han är med i de dagar och stunder då vi tycker att vi är helt ensamma och övergivna. Han lämnar oss inte.

Därför är den kristna tron ett sätt att leva. Leva med Gud. Leva för Gud. Leva i förlåtelse och försoning därför att vi är förlåtna och försonade genom Jesus. Det handlar alltså inte bara om att ta emot utan också att ge vidare.

Gud har älskat världen – oss – så, att var och en som tror på Jesus ska ha ett evigt liv. Och det är vad vi varje söndag förkunnar för varandra och för hela världen i trosbekännelsens ord; låt oss därför bekänna vår kristna tro.


En skriven predikan är inte en färdig predikan. Färdig blir den när den förkunnas – möjligtvis kan den bli ”färdig” hos den som läser den.

Denna skrevs för Lenhovda kyrka och 5 söndagen i Fastan den 2 april 2017. För inledningen av gudstjänsten skrevs följande rader:

”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva…”

Så skriver aposteln Johannes i dagens epistel.

Vi är inte felfria. Det vet vi alla. Men ordet ”synd” har många svårt för och ännu svårare för ordet syndare. Men syndare inför Gud är vi allihop, så varför skulle det vara svårt att erkänna? Precis det skriver också Johannes. ”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”

Är det inte svårare än så? Är det bara att be om förlåtelse och så få Guds förlåtelse? Den här söndagen handlar just om detta – varför. Men vi börjar med just det – att inför Gud gemensamt bekänna vår synd och be om hans förlåtelse.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.