Förbarma dig över vår styrka så vi kan tro

I ”kollektbönen” för Tredje söndagen efter Trettondedagen står det bland annat: Förbarma dig över vår svaghet, så att vi får kraft att tro.. Och jag tänker att vi kanske också borde vända på det: ”Förbarma dig över vår styrka så att vi kan bli svaga nog att låta tron ta över…”

Naaman var militärbefälhavare. Van att ge order och visa sig stark. Men han var obotligt sjuk – så han var säkert beredd på att göra vad som helst för att slippa den hemska sjukdomen.

Men han var för inriktad på att det skulle krävas speciella och svåra saker att gå igenom, eller att åtminstone profeten skulle stå och vifta och visa vilken kraft han hade.

Inte tänkte Naaman att han bara skulle få bada sig…

En ämbetsman – militär eller förvaltningschef av något slag hörde talas om att Jesus var i stan och sökte upp honom. Hans son låg för döden. Vilken förälder skulle inte vilja göra vad som helst för att slippa se sitt barn dö?

Så han ber Jesus att komma hem till honom för att bota hans son. Jesus prövar hans motiv – många kom ju till honom bara för att de var nyfikna på honom därför att de hört talas om att han gjorde under ”och tecken.” Men mannens enda bön blev ungefär; ”snälla kom, innan han dör…!” Hela hans förtvivlan hörs i hans ord.

Men Jesus kommer inte med honom. Han säger bara till honom ”Gå hem, din son lever.” Gå hem!

Både Naaman militären och den okände ämbetsmannen tänkte sig att Gud skulle handla på ett visst sätt. Ingen av dem tänkte rätt.

Men båda fick hjälp.

Gå och bada dig i floden sju gånger! Så löjligt. Resa denna långa väg för ett bad. Det finns ju floder där hemma!

Tur att Naaman hade bra medhjälpare som övertalade honom att göra det enkla i stället för att tro att det måste vara svårt. Så han fick göra det som han blev tillsagd. Och bli frisk! Och bli glad. Och fick tron på Guds kraft.

Gå hem, din son lever!

För att göra en sådan sak krävs det tro. Ämbetsmannen hade inte så mycket val. Men han vågade tro – och undret skedde.

Båda dessa berättelser handlar om tro. En tro som innebär att släppa taget om sin egen kraft för att låta Gud vara den som handlar. Båda männen fick hjälp – och Gud tröstade dem i deras svårigheter! Det skriver Paulus om i episteln. Att Gud tröstar oss i våra svårigheter! Och att vi i vår tacksamhet över det Gud gett oss ger samma tröst vidare till andra!

Är det verkligen så? Det var så för Naaman och den okände ämbetsmannen. De förde sin glädje vidare – trösten över att bli frisk och att få sin son tillbaka. Men hur gör vi? Kanske måste vi först lära oss att se hur Gud är med oss. Det kallas tro. Det är att våga ha en tillit till att någon ser mer, gör mer och vill mer än vi någonsin kan vilja, se eller göra.

Vi kan aldrig beställa ett särskilt resultat från Gud. Men i vår tro kan vi låta Gud handla med oss så som han vet är bäst. Och kanske kan vi av dagens två berättelser lära oss att det inte alltid är lika krångligt som vi tror. Gud hör bön. Jesus är med oss.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.