Fjärde söndagen i påsktiden

Fjärde söndagen i påsktiden. En predikan från 2010 kan läsas här för den som vill. 

Vad är vägen till livet? Om jag inte får svara utifrån en biologisk synvinkel där man kan tala om hur ett liv blir till och utvecklas – vad återstår? 
Vi lever ju redan. Att vi en gång kommer att dö vet vi förstås. Men i någon mening är varje dag i vårt liv en dag till på vägen till döden, inte till livet.

Det här är förstås för pessimistiskt i all sin realism. Alltså måste rubriken ”Vägen till livet” innebära något mer. Men vad? Hur kan till exempel söndagens bibeltexter och våra böner och psalmer, vårt sätt att vara här och nu och möta varandra – hur kan det tala om vägen till livet?

Några tankar om detta:

1. Vägen till livet kan handla om att söka sanningen om sig själv

Visdomsorden i Jesus Syraks vishet ger många bilder från det mänskliga livet. Särskilt handlar det om att vara sann som människa. Jesus talade ofta om detta. Han berättade en gång liknelsen om tjänaren som fått sina enorma ekonomiska skulder efterskänkta och i nästa ögonblick krävt ut småsummor av andra. Jesus Syrak säger: ”Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, men när hon själv har syndat tar hon till böner!” ”Tänk på livets slut och hata inte mer…”

Hur ser sanningen om våra liv ut? Vad är de fyllda av? Jesus säger: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.” (Matt 7:12)

En av sanningarna om oss själva är att vi inte är fullkomliga. Ofullkomligheten lyser igenom tydligt i människors sätt mot varandra. Varför skulle det annars vara så mycket krig och terror, så många giriga och uppblåsta människor som bara söker efter makt och rikedom?

Är detta en del av sanningen om mig som människa? Tyvärr är det så. Vi är alla inblandade. Varje mänsklig tanke och handling har en god sida och en ond möjlighet. Att inse den sanningen handlar om att förstå varför vi som människor bär med oss något som inte ryms i sanningen, inte ryms hos Gud. Den yttersta konsekvensen av den sanningen kallas död.

 

2. Vägen till livet kan handla om att finna det som bryter mot alla konventionella ”sanningar”

En av de mänskliga sanningarna uttrycker Paulus idag: ”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” Här finns livets enkla sanning – vi går mot döden var vi går. Men Paulus fastnar inte där. Han säger att hans inre människa förnyas varje dag. Något finns som ger honom mer och mer liv trots att det ser ut att vara helt tvärtom!

Jag skulle vilja berätta om ett barn, och en tonåring, en ung vuxen, en äldre vuxen, en pensionär och en som varit pensionär så länge att det kan kvitta när livet tar slut. Berättelsen handlar om vilken människa som helst. Ett barn tycker att en tonåring är stor och nästan gammal. En tonåring tycker att ens föräldrar är uråldriga. En 25-åring tycker att 40-åringarna är helt passé. En 40-åring tycker nog att pensionärer är gammaldags och knepiga. Men den som gått igenom alla dessa faser vet att det är samma människa hela tiden. Skalet blir gammalt. Men den inre människan är på väg hela tiden mot mer och mer liv! Det är vad Paulus ser. Och han gör det både för att han blivit tillräckligt gammal och för att han vet att hans väg går till livet. Det är en sanning som bryter mot alla konventioner – men så är det också vår tro på Jesus!

3. Sanningen om vägen till livet ÄR Jesus 

Detta talar Jesus om med sina lärjungar. Ni vet vilken väg jag går nu, säger han. Nääe, vaddå säger Tomas, ”vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Det är då Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet.”

Vi vet vart Jesus gick – till korset, döden och uppståndelsen. Korset och vägen och Jesus är samma sak. Korset står för det mänskliga, det ofullkomliga som alltid är på väg mot förgängelsen. Korset är bilden av människans ondska och dragning bort från Gud. Jesus låter det bli en del av sin väg.

Döden som Jesus dör är också vår. Sanningen om vårt liv är också döden. Men den död Jesus dog är något mer än vår död. Han dör för oss. Han går in i döden för att kunna besegra den!

Uppståndelsen är inte bara att Jesus blev levande igen. Det är också det liv som han förberett åt oss. Ett evigt liv. Ett liv som blir mer levande varje dag. Som Paulus sa: ”mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet…”

Vägen till livet är därför den väg som vi går med Jesus. Varje dag en ny dag, en ny möjlighet som bär till Livet. I evighet. Amen. 

Väg mot kyrkan i Þingvellir, Island
Väg mot kyrkan i Þingvellir, Island

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.