Fastlagssöndagen 2016

 

Vi vill gärna se Jesus!

Vi har ju hört talas om honom. Det sägs så många saker, otroliga berättelser som är för fantastiska för att vara sanna. Eller – tänk om allt är sant? Kan vi få se honom?

Fick de se honom? Det vet vi faktiskt inte! Men vi vet att Jesus börjar undervisa om det som måste komma – hans egen död.

Det finns ingenting i evangeliet som står för sig självt! Allt hör ihop. Men varje steg i berättelsen sker också i tiden, i människors liv, ett steg i taget. Det gäller också Jesus.

Människor drogs till Jesus. Han undervisade på ett sätt som gav människor nytt hopp. Han botade deras sjukdomar. Det gav dem ännu mer hopp. Han talade om Guds rike – och de anade att Gud ville något mer med deras liv, inte bara här och nu utan också in i döden.

Kunde det vara så? Hur skulle det gå till? Vi lever. Vi dör. Andra lever. Andra dör. Än sen?

Ett litet vetekorn tar Jesus som en bild som handlar om honom själv. Kornet ”faller i jorden och dör” – fröet måste i jorden för att kunna börja ge nytt liv. ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.”

Så: Jesus talar om det som skall komma i hans liv. Det vet vi ju. Han kommer att börja en vandring i ett lidande som avslutas med en hemsk död, begravning – – – och så småningom uppståndelse. Det handlar hela fastetiden om. Det berättar varje mässa om, i liturgin, i de gamla texterna och sångerna.

Men vad rör det oss? Berör det oss alls?

Jesus säger idag så här:

”Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.”

Gudstjänsten och mässans (nattvardens) firande är något som hör till hela den kristna kyrkans viktigaste kännetecken. Här samlas den kyrka som är Herrens – de som tillhör honom, som är hans lärjungar (tjänare) i varje tid. Hans lidande, död och uppståndelse berör oss alla. Utan det finns inte kyrkan, ingen kristenhet, ingen uppståndelse, inget evighetshopp – och utan Jesus är det meningslöst för oss att träffas så här. I varje fall om det inte berör oss.

Jesus säger att den som vill vara hans lärjunge skall följa honom, och vara där Jesus är. Och var är då Jesus? Vad han själv säger är att han är i allt mänskligt liv. I lidandet. I glädjen. I gemenskapen. I sorgen. I allt det som är mänskligt, också det mest hopplösa.

Men han är inte osynlig. De som ber om att få se honom kanske inte kommer att få sin önskan uppfylld på det sätt som de trott. Men om Jesu lärjungar – hans tjänare – följer honom så kommer de att vara ett levande bevis på hans närvaro – i lidandet, i glädjen, i gemenskap, sorg och allt mänskligt. Och i allt detta lever vi för honom och den mänsklighet som han älskar.

Paulus skrev till sin vän Timotheos: ”Gud vill att ALLA människor skall räddas och komma till insikt om sanningen.”

ALLA människor – det är inte så få. Betydligt fler än de små skaror som många kristna har vant sig vid att tänka. Bara för att vi inte är många som möts till gudstjänst betyder det inte att Gud inte vill nå fler! Och vi är fler! Här och nu möts människor över hela vårt land till gudstjänst. Och innan det här dygnet avslutats på varje plats runt vårt klot har skarornas mängd mångfaldigats.

Men det är inte alla. Men Gud ser ändå till ALLA. När vi dras ner i självmedömkan över att Sveriges kristenhet är liten och svag, så är den starkare någon annanstans. Och Gud har inte övergett någon enda av oss. Det gör han aldrig.

Men vi kan ta med oss in i den kommande fastetiden att den väg som Jesus går också är vår väg. I allt utom en enda sak: Han gav sitt liv till lösen för många – säger Paulus. Vårt liv levs i ljuset av hans död. Men också i kraften av hans uppståndelse.

I hans namn är vi räddade. Guds gåva är det. Och vi får se honom till sist.

 

OCH

Jag har inte en enda gång använt mig av den svenska evangeliebokens rubrik – ”kärlekens väg”. Kanske för att jag ville säga det på annat sätt. Och att jag är trött på allt prat om kärlek – sånt som bara är ord och inget innehåll. För mig är Jesus innehållet.

 

 

 

Ett svar på “Fastlagssöndagen 2016”

  1. Allt lidande prövar kärleken, inte bara det lidande som ev kommer av försöken att leva i efterföljd. Idag såg jag en mamma på promenad med sitt handikappade barn och tänkte att många av dem som fått tunga bördor i livet, kommer att möta oss i egenskap av hedersgäster en gång…..Då menar jag t ex det barn jag såg, föräldrarna är många gånger fyllda av den kärlek som prövats……..

Kommentera gärna det jag skrivit