Enheten i Kristus – fjortonde söndag efter Trefaldighet

Predikat idag i Herråkra kyrka. Den skrivna texten till predikan följer här.

Det finns många sätt att tala om enhet i Kristus. Många gör det utifrån den till synes bristfälliga enheten, med många olika typer av samfund, med historiska och nya motsättningar som blossar upp med jämna mellanrum. Och frågorna som ställs kan vara om det alls är någon möjlighet till någon synlig Kristen enhet?

Men jag vill börja hos Jesus. Om hans sätt att tala om ledarskap och tjänande. Och jag vill ha med Paulus tal om vad som faktiskt finns för alla som funnit vägen till Jesus.

Som döpta och troende har vi gemenskap med Kristus, och hans Ande finns med oss. Redan där har vi en enhet som bär. Och den enheten är något mycket större än den bristfälliga enhet mellan olika grupper som alla säger sig höra ihop med Kristus.

Men varför är det så ofta så att vi känner behov av att vara säkra på att just vi är med i det ”rätta” sammanhanget – och att därför andra INTE är det? Vem är störst, vem är bäst, vem är närmast Gud, vem har mest pengar, vem är inne och vem är då ute…?

Det är skönt att höra att också Jesu lärjungar gör bort sig! De har visst inte fattat! Efter alla dessa månader och år med Jesus – har inte de förstått att allt med honom är annorlunda?

De börjar argumentera med varandra – tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Och detta gör de i ögonblicken efter att ha tagit emot någonting som skulle få deras liv att förändras för alltid – den måltid som Jesus just hade ätit tillsammans med dem.

Det kan inte bli så mycket sämre utgångspunkt – redan de som har Jesus synligt nära sig gör ansatser till de flesta övertramp som vi alla mer eller mindre gör när vi utgår för mycket ifrån oss själva i stället för att alltid börja med Jesus!

Därför är det faktiskt skönt att lyssna till Jesus när han tillrättavisar lärjungarna och på ett milt sätt visar dem hur lätt det är att hamna fel – se bara på hur maktens människor utnyttjar sina möjligheter att domptera folket genom sina löften och högar av lögner.

Därför är det viktigt att vi försöker förstå oss på den värld vi lever i, utan att glömma vem Gud är och vad vi fått genom allt det som Jesus gjort för oss.

”De som har makten låter kalla sig folkets välgörare.” (det känner vi igen överallt… )

”Men med er är det annorlunda:…” (inte ska vara utan ÄR… ! uppfordrande utmaning till var och en som vill kalla sig Jesu lärjunge).

”Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? (Så ser det ut i samhället och i allt det som vi lär oss där. MEN: )

”Men jag är mitt ibland er som er tjänare.”

Jesus visar en annan väg. Se inte upp till människorna, de kommer bara att utnyttja det. Men lär dig också själv att inte bli den som vill ha allas uppskattning och applåder. Se på Jesus. Lär av honom. Gör som han. Och han säger: ”Men jag är mitt ibland er som er tjänare.”

Paulus säger:

”Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla…” (”gör (då) min glädje fullkomlig genom att visa enighet.”)

OM det finns tröst! Hur är det med den saken? Vad är det för en tröst som i så fall finns genom Kristus?

Här närmar vi oss trons grunder. Paulus skrev en gång att ”om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös.. ”(1 Kor 15)

Den tröst som Paulus menar finns genom Kristus är just detta – att Kristus har uppstått, han har besegrat döden, han har försonat våra synder och gett oss del i det eviga livet. Det är trösten för oss. Den trösten är verklig.

Där finns också kärlekens uppmuntran – att Gud har älskat oss så att han gett oss allt genom Kristus. Den kärleken tar aldrig slut.

Och gemenskap från Anden – det som talar om för oss att Gud är med oss alla dagar till tidens slut – den gemenskapen lever vi i, det är den gemenskapen som är de kristnas enhet. Den enda verkliga enheten.

När Paulus talar om den enhet som finns i Kristus säger han också: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Och Paulus räknar upp ord som visar oss vad det betyder – ord som beskriver sådant som får oss människor att må bra tillsammans, och sådant som Jesus tydligt ger åt människor han möter: tröst, uppmuntran, kärlek, ömhet, medkänsla, ödmjukhet, kärlek. Tänk inte bara på ditt eget bästa utan också på andras!

Det är många vackra ord. Men de är vackra därför att de beskriver det som är vackert på djupet – det som behagar Gud! –  att trösta dem som sörjer, att uppmuntra dem som är nedstämda, ta in de ensamma i gemenskapen, visa kärlek mot alla – vara fria från självhävdelse och fåfänga – som Jesus var.

Bara då kan orden om enhet också klinga vackert i stället för att vara ihåliga och utan mening. Våra försök att skapa enhet kommer alltid att bli ofullkomliga därför att vi alltid på någon punkt kommer att säga till varandra att vi inte är eniga om allt. Därför måste vi söka enheten där den finns. Det är bara genom att leva nära Kristus som vi kan leva i den enhet som är hans.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.