Du är ett rum i Guds hus

Predikan i Lenhovda kyrka fjärde söndagen i påsktiden den 17 april 2016
2 årgångens texter: Jesus Syraks vishet 28:3-7, 2 Kor. 4:16-18, Johannes 14:1-14
Psalmer: 198, 656, 266b, 303, 517.

Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.”

Jesus säger också: ”I min faders hus finns många rum.”

Tänk om himmelriket är som ett hus med många rum? Eftersom vi människor är så många och så olika varandra, kan det ju tänkas att Gud behöver ha ett rum för var och en av oss. Det blir en förskräcklig massa rum – men det kan ju inte vara ett problem för Gud. Eller?

Som vi människor uppför oss skulle man kunna tänka att det vore vettigt att Gud delade upp oss och föste in oss i ett rum var, utan kontakt med varandra. I Jesus Syraks vishet får vi se hur lätt det är att vi ägnar oss åt avgränsning mot andra. Men där sägs också tydligt ifrån – detta är inte Guds mening!

Snarare sägs det att vi ska komma ihåg att vi är dödliga och att vi i våra liv behöver förlåtelse och försoning. Men om vi inte vill försoning med andra människor vill inte heller Gud försoning med oss!

”Minns förbundet med den Högste och glöm andras fel”.

”Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.” Jesus är alltid nyckeln till förståelsen av hur vi ska kunna lära känna Gud. I Jesus möter vi vänskap, förståelse, kärlek, vänlighet, trofasthet, tydlighet, förlåtelse, försoning – allt det som bygger upp en relation mellan människor (och till Gud).

Men jag tror inte att rummen i Faderns hus som Jesus talar om är fysiska rum med fyra väggar. Fast vi uppför oss ofta som om vi trodde det.

Vi är ofta experter på att avgränsa oss mot andra – sådana som inte ser ut som vi, lever som vi, tror som vi, har samma kultur som vi, eller bara håller på ett helt annat fotbollslag än vad vi gör! Det är som att vi har ett behov av att bygga staket och murar runt oss själva och vårt yttre. Fast det inte är det yttre som är viktigast.

Paulus utmanar oss att ta en annan inriktning: ”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” Sa inte Jesus att vi skulle lära känna Gud? Sa inte Jesus Syrak att det är nödvändigt att visa nåd, vara öppen för försoning, att glömma andras fel för att Gud ska kunna verka i våra liv? Staketen och murarna, avgränsningarna som vi själva gör mot andra drabbar oss också.

Vår inre människa behöver förnyas dag för dag. Den inre människan är den del av oss som vi ibland inte når fram till, eller inte släpper fram. När vi på djupet är oss själva, faller alla ramar och murar som vi har byggt för att skydda oss från yttre påverkan. Där får vi kontakt med oss själva, och där finner vi också att vi har närmare till Gud.

Det är inte ett dugg konstigt, eftersom Gud har skapat oss. Lever vi vårt liv så att vi förtrycker vissa sidor av vår personlighet, så gömmer vi oss – för oss själva, för andra och för Gud. Då kanske vi skulle kunna gilla tanken att Gud har flera miljarder olika rum i himlen i beredskap åt oss – eftersom vi har så svårt med att leva i en försonande gemenskap är det bättre att skilja oss åt?

Nej, så är det förstås inte. Men dessa rum som Fadern har i sitt hus, de finns likaväl, och de är oerhört många. Men det är inte rum som vi skall gå in i hos honom. Det är rum som han skall släppas in i.

Det handlar om oss. Du är ett rum i Faderns hus. I detta rum vill han få plats. Han försöker lära dig att vara sådan som han skapat dig till. Han kan berätta för dig om livet så som han har tänkt för dig, om kärlek, fred, försoning, vänskap. Men endast om du öppnar dörren och ger honom plats nog så han får komma in. Inte bara en nyfikenhets dörr som öppnas på glänt.

Han som är vägen, sanningen och livet knackar på. Att gå med honom handlar inte om att omfatta en viss mängd färdiga sanningar utan låta hans liv leva i oss så att vårt liv blir sant. Och den som lärt känna Jesus vet att det är värt besväret.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.