Domssöndagen

Gammal predikan från Domssöndagen den 26 november 2000.

”..gläd er och jubla för evigt över det som jag skapar. Jag skapar om Jerusalem till jubel och dess folk till glädje. Jag skall jubla över Jerusalem och glädjas över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt och klagan,…”

Fantastiska ord. Men strax innan står det (Jesaja 65:12b) ”Ty jag kallade men ni svarade inte, jag talade men ni lyssnade inte, ni gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig.”

Det är inte svårt att förstå att det är mycket lättare att ta till sig den del av orden som talar om jubel och glädje, om nyskapelse, om att slippa gråt och klagan. Så vi fick inte höra de hårdare orden i dagens GT-läsning. Men vi fick allvaret i både episteln och evangeliet.

Jag vill stanna en liten stund kring detta med vilka bibeltexter vi får att lyssna till i våra gudstjänster. De är ju utvalda med noggrannhet för varje söndag, och hela kyrkans år är uppbyggt så att vi ska hinna med mycket som möjligt. Men det finns ju mycket mer än så!

Ta fram din Bibel där hemma. Bestäm dig för att du skall läsa alltihop. Räkna med att det kommer att ta tid, några år så där om du ska få ut något av det. Du kommer säkert att hitta mycket som du inte begriper, och kanske kommer du inte att tycka om allt du läser. Men kanske hittar du ett mönster någonstans mitt i alltihop. Det mönstret som dyker upp idag.

Det handlar om allt det som Gud vill göra med oss, det handlar om hans glädje när han ser att vi lyssnar till honom och gör efter det, det handlar om hans frustration över att vi så ofta vänder ryggen till och inte lyssnar, eller helt enkelt väljer bort honom. Det handlar om hur han genom tiden sänder människor i vår väg för att genom dem visa oss vägen, och det handlar också om att det liv vi lever nu har en betydelse för det liv han vill ge oss – den dagen då han, som bibeltexterna berättar om, sitter på sin tron för att göra upp räkenskaperna med oss allihop.

Visst, inte gillar vi tanken på att hamna i getternas flock. Kanske gillar vi inte alls tanken på möjligheten att människor – också vi – kan gå förlorade, missa evigheten, hamna under den eviga straffdomen. Men orden finns där ändå. Och de talas av Jesus till dem som säger sig tro på honom. Lägg märke till vilka han talar till! Vissa ting kan vara allmängiltiga, till exempel kan många människor stå ut med att vi talar om att Gud har skapat världen. Men så fort vi vill specificera det och säger att det är den Gud som vi kallar Herren, han som gett sig till känna genom hela Gamla Testamentet, dvs. Israels gamla historia, och han som har blivit människa genom Jesus Kristus – ja då är det många som backar ur. Men detta är budskapet, det kristna budskapet, evangeliet om Jesus Kristus.

Men, det är väldigt mycket som Gud vill tala med oss om – om vi vill lyssna. I det budskapet ingår allt det underbart härliga som ger hopp åt människor som inget hopp har. Han kan tala om liv, om sin oändliga kärlek till oss, och han visar verkligen gång på gång att han menar allvar med sin kärlek. Därför ger han oss Jesus, han ger oss en nystart, ja förlåtelse för allt det som blivit fel i våra liv – och till råga på allt ger han oss det varje gång vi behöver.

Hur ofta kan det vara? Ja, tänk…

Det allvarliga är att vi kan missa alltihop! Missa meningen med det han vill med oss och vårt liv, missförstå Gud antingen genom iver att förstå allt eller genom att försöka förbättra det utifrån våra egna önskemål.

Nåväl, dagens evangelium är inte slätstruket. Varken för dem som vågar tro att det med fåren och getterna visar att Jesus verkligen menar att det finns en domens dag eller för dem som hellre vill se den oerhört starka sociala utmaning som finns i Jesu ord. För visst finns bådadera!

Vad gäller får och getter finns det ingenstans en möjlighet för oss att själva göra bedömningen – vem får vara med var? Därför utmanar Jesus alla dem som lyssnar till att agera efter de ord han ger oss: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Utmaningen är att se Jesus i varje människa som vi möter! Eller förenklat: möta och bemöta varje människa så som vi tror att Jesus skulle ha gjort!

Svårt? Ja. Och varje kristen med självkännedom upptäcker säkert sitt dåliga samvete här. Vi vet att människor mår dåligt. För somliga går det också uppenbart dåligt. Vi ser dem ofta häromkring. Och kanske ber vi för dem, liksom vi nästan pliktskyldigast ber för alla lidande i världen. Men vad gör vi? Vad gör jag?

Jo, jag tror att det dåliga samvetet i alla fall kan ses som ett hälsotecken. Och Guds löften gäller fortfarande; han vill inte bara skaka om oss, han vill skapa om oss. Och det kan han bara göra om vi kan erkänna vårt behov av hans förlåtelse, varje dag. Därför kan varje dag vara som en domsöndag, för allvaret finns i den gråtrista vardagen, liksom också glädjen och hoppet. Och möjligheten att låta Gud omskapa, förvandla det som blivit fel till något nytt.

Hoppet för dig finns där! Och samtidigt är det också det hopp som gäller för dem som inget hopp har – ännu. Däri ligger en stor utmaning till hela kyrkan, men det börjar med dig!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.