Domssöndagen 2013

Domssöndagen 2013. Predikan i S:t Hans 24 november.

Tronstolar och en uråldrig man i snövita kläder och mäktigt hår. Eldslågor flammar kring tronen. Oräkneliga mängder av tjänare, och alla samlas runt honom. Domaren tar sin plats och böckerna öppnas.

Den stora vita tronen är höjd över allt, här är inte längre himmel eller jord. Alla perspektiv som vi vant oss vid från vårt liv blir inget värda. Alla som någonsin levt på jorden har samlats kring denna tron, och böckerna öppnas.

Profeten Daniel och Uppenbarelseboken berättar om samma sak, om den yttersta domen. Texterna skulle kunna vara hämtade ur en fantasivärld, en värld som många barn, ungdomar och vuxna i dag känner till från dataspel och alla fantastiska filmer som vi har kunnat se på senare tid: Harry Potter, Sagan om Ringen och mängder av superhjältar   (Filmer som Thor, Ironman, Spindelmannen, The Avengers, X-men etc för att nämna några jag sett själv). Där finns oerhört många berättelser med märkliga figurer, gudar och halvgudar, supermän eller kvinnor, eller utomjordingar eller…

Det är dramatik på hög nivå – men det som Daniel berättar och det Uppenbarelseboken beskriver utgår ifrån syner, som glimtar in i framtiden. Dessa syner handlar om den yttersta tiden, om något som sker utanför tiden, om hur Gud en gång kommer som en uråldrig domare att sätta sig på sin tron för att utifrån sina enorma böcker utläsa allt som varje människa gjort här på jorden.

Syner är alltid svårtolkade och egentligen omöjliga att göra en definitiv tolkning av. Samtidigt finns det ett budskap i dessa texter, ett budskap som vi inte får släppa ur sikte bara för att det är inpackat i svårbegripliga bilder.

Det har alltid funnits olika meningar om den yttersta domen. Det går att göra det enkelt för sig och peka på bokstäverna och säga att ”som det står så skall det exakt bli.” Men att säga så om texter som är tolkningar av svårbegripbara syner är rena vansinnet. Vi gör bibelordet mer skada när vi försöker att hitta den absoluta tolkningen, än när vi nalkas det med en positiv nyfikenhet. ”Vad vill du, Herre, att vi ska göra för att förstå vad du vill med oss?”

Visionen av domen är blandad. Livets bok öppnas. Var och en som inte står uppskriven där kastas i den brinnande sjön, dit också döden och dödsriket hamnar. Den goda visionen – att döden och dödsriket skall få ett definitivt slut – blandas med den tveksamt trevliga möjligheten att få hamna i samma slutstation som döden – för alltid utplånad.

Men domsorden – oavsett hur hårda de verkar vara – är aldrig det slutgiltiga i Bibeln. Alltid går visionerna vidare till att visa på det hopp som Gud egentligen vill ge till oss. Det gäller bara att inte fastna i skräckvisionerna, vare sig vi blir skrämda av dem eller skulle vilja skrämma andra med dem.

Så säger Herren: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.”

Gud skall bo bland oss, och vi skall vara hans folk. Uppenbarelseboken berättar här om det som redan skett genom Jesus Kristus. Guds vilja är inte dom och död utan liv. Därför säger också Jesus i dagens evangelium: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

Vi väljer själva vilket perspektiv vi vill ta emot och göra till vårt eget.

Vi kan välja domsperspektivet. Det försöker beskriva hur det kommer att bli vid tidens och världens slut någon gång. Där beskrivs det enkelt att den som gör det goda skall leva och den som inte gör det goda skall dö för evigt – det handlar då om att uppstå till livet eller uppstå till domen.

Vi kan också välja evangeliets perspektiv – det som kallar oss till livet! Den som hör, den som tror, han har evigt liv… Vi har redan fått del av det eviga livet när vi ser att Guds tält redan står där mitt ibland oss. Precis som han lovat oss, går han med oss, beredd att torka våra tårar. Han har ju redan har lidit alla de domens kval som vi kan se som ett hot mot våra liv. Det var ju det han bar upp på korset.

Domssöndagen berättar om Kristi återkomst – då tiden inte är mer, den dag som vi inte kan föreställa oss, men som vi kan längta till om vi vet med oss att vi längtar efter att leva våra liv just nu tillsammans med honom.

Att leva med honom nu eller att leva med honom i evigheten – är inte det två sidor av samma sak, där Han, vår Herre Jesus Kristus bär oss, leder oss och lever i oss i evigheters evighet?

”Ack, saliga dag, som i hoppet vi bidar, då världen är vorden Guds rike till sist, då mänskornas släkte förlossningen funnit och folken bekänner att Herren är Krist, då döden är dödad och synden försvunnen och frälsningens fullhet för evigt är vunnen!”
(Sv Ps 314 vers 1)

/Psalmer jag gärna använder på Domssöndagen: 314, 315, 321, 490 men visst finns det en hel hög med andra/

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.