Detta är min kropp!

Detta är min kropp.

En berättelse har sällan bara en enda tolkning eller poäng. Tre varianter på en tolkning av evangeliets berättelse om hur Jesus och hans vänner höll påskmåltid tillsammans vill jag ge er:

Berättelse 1.

Jesus höll en påskmåltid tillsammans med sina närmaste vänner och lärjungar. En festmåltid med gemenskap och med fokus på den urgamla historien om folkets befrielse från fångenskap i Egypten. En måltid med historiska anor och oväntad framtid. En måltid som förändrade historieskrivningen och som idag är något av det viktigaste som finns i den kristna kyrkan – nattvarden.

Berättelse 2.

Alltihop var konstigt redan från början. Utan att vi visste något hade han på något underligt sätt lyckats förbereda allt, det var bara att hitta platsen och förbereda festen. Och när vi var där var inget som det brukade. Vi pratade i mun på varandra för han sa så konstiga saker. Om att doppa brödet i skålen tillsammans med förrädaren. Det var väl inte mig han menade? Och sen ändrade han på allting – brödet var hans kropp, sa han. Och vinet, hans blod. Men vi förstod inte alls. Skulle det inte vara en festmåltid? Nu väcker den bara frågor och det känns konstigt nu att gå ut i natten, efter allt vad han sagt.

Berättelse 3.

Det handlar om tre olika ingredienser:

Ett bröd. Ett baslivsmedel över hela jorden. Kornen växer av jorden, skördas och mals ner, blandas ihop, bakas för att mätta hunger. Överallt behöver människor bröd. Ja, till och med kan ordet bröd vara synonym för mat. Enkelt, men dock grundläggande och viktigt.

Vin. Druvor som växer i klasar, trampas ner, jäser och blir till en dryck som inte bara är god utan också ger glada hjärtan (så länge man inte drycker för mycket av det). Vin berättar om fest. Om små sammanhang eller stora – överallt kan lite vin förändra känslan mellan torftig måltid och fest.

Bröd och vin. En blandning av det som jorden ger och det som vi människor gör för att leva tillsammans. Detta tar nu Jesus och ger en helt ny dimension. Här, i gemenskapen med honom, genom berättelsen om hans påskmåltid med sina lärjungar, här blir något nytt till.

Vi vet vad bröd och vin är. Men den tredje ingrediensen är den viktigaste, nämligen Jesus själv. ”Detta är min kropp”, ”detta är mitt blod” är inte bara ord som Jesus uttalade en gång utan också ett löfte som han har gett sina lärjungar. Den tredje ingrediensen är hans närvaro. Hur det går till? Ska vi spekulera i det? Teologerna har tvistat om det länge och de vet inte de heller. Men de som tror säger som Paulus i episteln: ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?”

Återblick 1.

Nattvarden är ett särskilt kännetecken för den kristna kyrkan, med sina ofta djupa och gamla riter som alla går tillbaka till skärtorsdagens påskmåltid där i Jerusalem. Men om vi bara ser det som något stort och vackert som vi måste göra för att vi alltid har gjort så, blir det en risk att vi tappar bort det innerliga och bara blir en del av ett liturgiskt spel. ”Detta är min kropp” – är inte bara ett uttryck, det är något Jesus påstår för att vi ska se att det som sker med hans kropp på korset är för att brytas ner för att kunna ges åt oss! Inte bara som en symbol i ett stycke bröd. Utan en handling av kärlek till oss.

Återblick 2.

Påskmåltiden var verkligen en måltid som hade mycket av uppbrott över sig, en konstig stämning. Det skulle det också bli om vi stannade mitt i berättelsen om Jesus på väg mot korset och inte visste vad som hände sen, eller om vi trodde att allt det viktiga som någonsin händer i våra liv redan har hänt.

Alltså måste vi också vara beredda på att gå ett steg framåt, i ovisshet om vår egen förståelse men visshet om att Jesus hela tiden vet vad han vill med oss och våra liv.

Återblick 3 och framåt

”Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.” Varje gång vi låter Jesus tala till oss i nattvardens måltid så säger han samma sak: Brödet är min kropp, vinet är mitt blod.

Och när vi tar emot brödet och vinet görs vi till en gemenskap som når längre och djupare än alla andra gemenskaper. Det kräver inte så mycket just här och nu – mer än att ta emot. Men det visar också att en stor hemlighet i hela livet tillsammans med varandra på denna jord handlar om att våga tro och ta emot.

Den måltid som också kallas kärlekens måltid är en måltid som Gud delar med oss. En måltid av himmelskt överflöd i former av enkelt bröd och vin. Något som ges oss som en gåva men som också blir till en kallelse för världens liv; att den kärlek som gett oss allt detta vill att vi ska ge den vidare till världen.

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.