Det kommer mer!

Det kommer mer! Allt som sägs kring Johannes döparen och hans liv och verksamhet som profet har med sig detta löfte: Det kommer mer! Johannes är en del av det. Utsänd, kallad att vara profet. Eller som evangeliet beskriver det: ”kom Guds ord till Sakarias son Johannes i Öknen…”

Ordet kom till Johannes. Och rösten hördes ropa i öknen. Inte på de fina torgen eller salongerna och sammanhangen. Nej, i det ogästvänliga landskapet, i ökensandens hetta, möjligen nära till det rinnande vattnet från floden Jordan. Men trots den avsidesbelägna platsen kommer människorna i mängder till Johannes. Han har något att säga dem. Det är inte ord som stryker dem medhårs, som får dem att känna sig fina och vackra och älskade utan att behöva göra något tillbaka. Nej, det är hårda ord emellanåt. Huggormsyngel blir de kallade. Utmanade att tänka efter hur de lever sina liv. Och människorna lyssnade och frågade honom: Vad ska vi göra?

Ja, vad ska vi göra? Lyssnar vi på de röster som försöker tala allvar med oss om våra liv och hur vi lever dem? Lyssnar vi på dem som varnar för överkonsumtion, miljöförstöring, allt jagande efter pengar och makt, eller efter att bli ”sedd” och ”upptäckt”? Eller hänger vi bara på?

Det kommer mer! För Johannes döparen var detta mer Jesus. Och för mig är det på samma sätt. Gud vill mer med oss än att vi ska fastna i allt det som vi ser omkring oss. Den hysteriska dansen kring ”guldkalven”, känd från berättelsen om Israels folks vandring i öknen, den är inte ny och den har inte heller någonsin fått ett slut. Men vi måste inte dansa med.

I en gammal sång finns det en mening som kan få plats här: ”Ge oss, o Herre, öppnade ögon…” Det behöver vi be om. Alltid.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.