Det ihjälskjutna paradiset

Idag går det inte att komma in på någon nyhetssajt utan att hamna i Norge. Mitt i sorgen, bedrövelsen, gråten och smärtan, men också in i det nyhetsflöde som göds av alla händelser som har negativa förtecken. Det går inte att komma undan. Och – för en gångs skull – känns det bra.

Utöya hade väl ingen hört talas om för några dagar sen? Inte utanför Norge eller så. Men nu blir det en bild av det ihjälskjutna paradiset. När ondskan härjar tar den inte någon hänsyn till plats, människors liv eller möjligheter till att välja det goda. Det som hänt fastnar i tankarna, det lämnar inte någon ro. Det är hemskt och det är fasansfullt att det visst aldrig ska ta slut. Det bara dyker upp – på ett eller flera ställen samtidigt – och sen går det vidare till nästa.

Kan man då inte göra något åt denna ondska som alltför mycket får härja fritt? Jo, det går. Men bara genom att varje människa som har kvar något av medkänsla väljer det goda, varje dag, varje stund. Och står emot de krafter som överallt finns och som bara vill förstöra. För även om det här kan ha varit en enda idiot som inte kunde se människors liv som något okränkbart, så finns det fler som han. Tyvärr. Överallt där människor väljer våldet som väg i stället för fred, där finns detta och bara väntar på att få komma ut.

Säg farväl till vapnen! Skrota dem! Bli pacifist! Vägra tro att våld i någon enda form kan ge världen och människor något annat än mer våld och mer ondska.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.