Det behövs minst en Franciskus varje århundrade

Jag bläddrar genom nyheterna varje dag. Ofta flera gånger om dagen. Läser inlägg på Facebook också. Ser inte så ofta på TV, men där skulle jag hitta samma information och berättelser om hur lite mänskligheten tycks gå framåt.

Krig
Krig. Dödande i mängd. Några spränger sig själva tillsammans med andra – oskyldiga och intet ont anande. Andra skickar missiler. Eller beordrar sina plan att bomba mer. Hur många som sitter i hemliga möten och skissar på nya planer för erövring av andras land är det ingen som vet. Allt vi vet är att många fortsätter att bli dödade utan någon som helst anledning.

Förföljelser
Förföljelser av ”de andra” – för alltid finns det några som inte är som ”vi”. Förföljelserna sker öppet eller dolt. Ibland beror de på rädsla för det annorlunda. Men lika ofta på förakt och nervärderande av andra kulturer, religioner eller hudfärg. Förfärande är det att läsa om framfarten hos dem som kallat sig ISIS och som vill skapa ny stat med grunder från en forntid som ingen borde vilja vara i närheten av.

Maktkamp och propaganda
Makten och drömmen om den skapar människor som inte skyr några som helst medel för att uppnå sin ”sak”. Information blir propaganda. Och snart vet ingen vad som är sant. Eller tillrättalagda sanningar.

Vi har varit där förr!
Eller, inget nytt under solen. I de flesta av människans tidevarv kan vi finna mängder av exempel som berättar samma historier som dem vi hör idag. Det är bara skillnad i teknik. Annars har det alltid funnits potentater, makthungriga (oftast!) män som påstått sig vilja förändra världen, om än bara just däromkring de själva befunnit sig. Och då har vi fått se krig, förföljelser och annat elände. I varje århundrade. Eller nästan!

Franciskus av Assisi
Franciskus förtjänar en egen rubrik. För åtta hundra år sen förändrade han inställningen hos tusentals människor genom sitt enkla sätt, sin tro på Jesus, och budskap om fred, harmoni och kärlek. Han levde inte särskilt länge. Men det han satte igång lever än. Och jag läste en gång ett påstående om att det aldrig någonsin varit ett så fredligt Europa i tiden efter Franciskus, ungefär resten av tolvhundratalet. Och även om det inte skulle vara helt sant så talar det till mig om vikten av rätt värden i den här världen.

Franciskus var aldrig mäktig makthavare. Rik var han innan han valde annan väg. Men som Guds lille fattige förändrade han människors liv så starkt att även andra följde i hans spår och fick med sig fler och fler. Som ringarna på vattnet. Påminner mig mest om Jesus och den kristna kyrkans framfart i de första århundradena. Innan makten smög sig in också där…

Vi har åtminstone en Franciskus idag. Han som tagit sig namnet som den förste påven som vågat använda Franciskus namn. För det förpliktar till hänsyn, människokärlek, fred, enkelhet och yttre maktlöshet. Det jag hör om hans ledarskap och sätt att möta människor gläder mig. Men jag skulle önska att fler och fler kristna ledare kunde följa i hans spår i fråga om anspråkslöshet i det yttre och fromhet i det inre.

Men det räcker inte med att några känds ledare väljer goda vägar. Det behövs också att fler ”vanliga” människor utan maktposition tar ställning för människors värde, fred, kärlek och enkelhet. En utmaning till dig: bli mer Franciskus, du också! (Det betyder också: bli mer som Jesus!)

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.