Det är inte som förr – det borde det inte vara heller

Verkligheten är sådan att den – så som vi uppfattar den – är beroende av tiden. Tiden tickar framåt. Det gör inte fantasin. När vi verkligen behöver och har nytta av fantasin är det fantastiskt att inte vara beroende av tiden. Det är bara att drömma, tänka ut hur man vill att världen ska se ut och hoppas att när vi kommer till en annan tid så är allt förändrat och allt mycket bättre.

Det är inte som förr. Det är det aldrig! Det är, för att ta i, skittråkigt! Men rätt skönt också. Vem vill bli fast i tiden? Där ingenting händer vill inte jag vara. Ett tids-stopp – hur hemskt låter inte det? (Om vi nu inte talar om evigheten där ingen tid finns, förstås. Men det är inte evigheten som är mitt ärende idag.)

Jag är präst i Svenska Kyrkan. Det har jag varit i 30 år. Många har varit det mycket längre än jag. Och alla har nog upplevt samma sak: Det som är nu är inte som det var då. Eller med andra ord: Det är inte som förr. Men den fråga som jag undrar över (och kanske andra med mig) är om jag kan säga att det som är nu är bättre än det som var förr? Har det varit en utveckling över tid som jag är glad över?

Jesus sa en gång att vårt svar skulle vara antingen ett ja eller ett nej. Eftersom jag inte gillar politiker som lärt sig att aldrig svara med ett ja eller ett nej måste jag ju komma med ett kort svar. Så svaret är Nej, jag är inte glad över den utveckling – över tid – som har skett inom Svenska Kyrkan! Det är inte som förr – och det är inte bättre än förr!

Men även ett nej behöver förtydligas. Jag ser bra saker också. Det är samma bra saker som jag kunde se under mina ungdomsår då jag drogs till Kyrkan och den kristna tron. Det har inte förändrats! För det som håller i längden är detsamma i alla tider. Det som är gott och bra handlar alltid om människor. Människor som ger av sin tid, sitt liv för Gud, i det sammanhang som de är satta att vara i. Och det handlar alltid om Jesus! Det handlar om att hålla fast vid honom som hela den kristna tron bygger på.

Men det handlar inte om kyrkostrukturer, politik och storpastorat! De som känner mig vet att jag ifrågasatte den utredning som ligger till grund för den kyrkoordning som sedan några år tillbaka skapat det ena storpastoratet efter andra. ”Närhet och gemenskap” var den rubrik som skulle övertyga alla oss skeptiker att alla de förslag som fanns – och som blev verklighet – skulle vara bra. Men det var de inte. Och det kommer de också att få se – i sinom tid.

Nej, det är verkligen inte som förr. Förr är långt borta. Men ett ”förr” har tydligen bestått alldeles för länge. Partipolitiseringen skulle ju bort – trodde några i slutet av 1990-talet. Den ”nya” Svenska Kyrkan” skulle ju bli en ”frikyrka”. Det trodde vi också i slutet av 1970-talet. Det har inte hänt än. Där är det som förr. Vi är på något sätt fast i tiden! Det ”förr” som vi inte borde kunna se längre det vägrar släppa taget. Beror det kanske på dem där som aldrig kan svara ja eller nej på några frågor?

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.