Den yttersta tiden

Den yttersta tiden. 24 söndagen efter Trefaldighet den 10 november 2013

Den yttersta tiden! Det är definitivt ett begrepp som vi kan bäva inför. Inte minst vi som är satta att i församlingen tala om det offentligt, predika, utlägga, förklara sådant som egentligen ingen människa någonsin begripit tillräckligt av.

Men det är ju också spännande. Så spännande att många genom tiderna undrat och spekulerat över hur och när det ska bli allt det där som finns beskrivet i Bibelns tämligen svårförklarade skildringar.

Därför är det viktigt att hitta ett perspektiv som inte för iväg på avvägar. Det märker vi tydligt i evangeliet. Några vill veta när och hur, och vad vi ska spana efter så att vi inte missar det. Men Jesus ger dem inga färdiga svar. Snarare en varning för att spekulera för mycket så att vi INTE tappar det viktigaste – kärleken. Kärleken får inte kallna.

Guds vilja och kärlek är det som håller världen vid liv! Vi är Guds barn. Genom Kristus lever vi i Guds kärlek och av hans kärlek. Varför skulle Gud annars ha skapat människan till sin likhet? Och dessutom vid den yttersta tidens slut, ska vi ”bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” skriver aposteln Johannes.

Men när är den yttersta tiden? Frågan hänger envist kvar. Och lika envist svarar Jesus och Bibeln att vi bara kan leva den dag som är i dag – men med det perspektivet för ögonen att varje dag som levs i Guds kärlek för oss närmare målet för vår frälsning – evighetslivet.

Så kanske ska vi börja med att inse att vi inte begriper och att alltför mycket spekulationer sätter oss i händerna på krafter vi inte reder ut att stå emot. Varför skulle Jesus annars varna för detta? 

fortsättning följer i S:t Hans på söndag kl 11. Och på bloggen kl 11.30…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.