Dagens predikan 4 efter Trettondedagen

Följande typer av berättelser hör vi oftast:

  • Om krig.
  • Om konflikter mellan olika ledare som vill ha makten.
  • Om konflikter mellan olika grupper, antingen på grund av etnicitet, religion eller gammalt groll
  • Om naturkatastrofer – små eller stora – översvämningar, torka, jordskalv eller skogsbränder, tsunamis eller vulkanutbrott.
  • Om människors kamp för frihet och demokratiska rättigheter
  • Om ledare och regeringar som gör allt för att trycka ner alla som kämpar för frihet och demokratiska rättigheter
  • Om olyckor, brottslighet, mord – som drabbar vem som helst
  • Och en och annan solskenshistoria om vanliga människor som bara är glada och som gör andra glada.

Listan blev lång och den är inte särskilt munter. Inte blir det bättre av att vi vet att det finns ännu mer elände att registrera. Och att vi dessutom – i vår tid – får allt det här slängt på oss varje dag!

Hur gör vi då? Ja, vi kan fastna i det – ta emot allt och lite till, gapa och svälja allt vi hör, med eller utan reflektion. Men börjar vi grubbla över det så är det lätt att tappa modet. Tar det aldrig slut? När får vi, som vanliga människor, bara leva och må bra? Tänk om vi kunde få en enda dag då alla nyheter bara var goda nyheter!

Men de goda nyheterna finns alltid där också! Ofta är det dock sådant som vi inte tänker på när vi bombarderas av allt det dåliga.

Men jag tror att det är viktigt att vi söker efter en motvikt – lär oss att upptäcka det goda vi har, söka efter kraft att stå emot allt det onda, byta hopplöshet mot hopp och tro på livet och framtiden.

Denna söndag har fått temat ”Jesus är vårt hopp.” I evangeliet berättas det om hur Jesus både går på vattnet och drar upp Petrus när han börjar sjunka. Där är Jesus bokstavligt det enda hopp Petrus har. Och det blir också en bild för mig av hur Jesus är för alla dem som tror på honom – den som drar upp oss ur all förtvivlan, som ger oss mod att stå emot allt det som vill dra ner oss, och som ger oss en tro på en framtid som inte bara handlar om här och nu utan också om evigheten.

När Jesus kom gående på vattnet så blev lärjungarna förstås rädda. Ingen av oss är beredd på att möta sådant som i teorin verkar omöjligt. ”Man” går inte på vattnet om det inte är fruset… ”Man” lever väl bara en gång och sen dör…?

Att vara kristen handlar om att hoppas på Jesus. Jesus ÄR vårt hopp. Det betyder inte att vi har några garantier för att våra liv ska levas utan möda och besvär. Det hör till mänsklighetens villkor – men vi väljer hur vi tar emot det vi får.

Dagens epistel talar tydligt om detta. Hur vi än ser på det som är och sker i världen och i våra liv så kan vi ta vara på dessa ord och försöka göra dem till en vägvisare genom livet:

”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.”

Jag brukar stava igenom denna mening flera gånger varje år. Och Gud vet att det behövs. Det är tre ord som alla är knutna till Guds Ande – och till mitt eget liv. Och jag påminns om att modlösheten aldrig kommer från Gud. Den kan finnas i mig men jag får aldrig skylla den på Gud. I stället ska jag söka efter det som finns i de tre andra orden; kraft, kärlek och självbesinning.

Det goda budskapet – evangeliet – det som säger att Jesus är vårt hopp berättar ju för mig om att Jesus har ”utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset..” Oavsett vad som sägs är detta det kristna budskapets kärna; Liv och oförgänglighet – ett liv som räcks ur död, ett liv som Jesus har gett oss genom sin död och uppståndelse.

Kraften kommer från Gud – för Gud kan handla i våra liv så som ingen annan kan. Och med Guds kraft kan också vi stå emot det onda och göra det goda.

Kärleken kommer från Gud – och Jesus är den som visar oss det allra tydligast. Genom att ta emot hans kärlek kan vi fördjupa vår kärlek till både dem vi har nära oss och till varje människa vi möter.

Självbesinningen kan då få vara vår reflektion – se att vi är älskade av Gud och att det alltid kommer att vara så, förstå att inte ens i den hopplösaste av alla hopplösa situationer så är det ute med oss, för det finns alltid något mer än det vi ser här och nu.

Jesus är vårt hopp!

  • han drar upp oss ur all förtvivlan,
  • han ger oss mod att stå emot allt det som vill dra ner oss,
  • Han ger oss en tro på en framtid som inte bara handlar om här och nu utan också om evigheten.

Att Jesus är vårt hopp betyder också att det hoppet handlar om det eviga livet, ett liv med Gud och hos Gud. Det tror vi och det kan vi tillsammans bekänna i vår trosbekännelse!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.