Svenska skolan i fokus

Nu är den svenska skolan i fokus och i blåsväder. Jag kanske kan drista mig till några funderingar jag också. Och börja med min första erfarenhet av svensk skola år 1976.

Ny i Sverige var jag hösten 1976. Och kom direkt till gymnasiet. Och jag märkte att det var stora skillnader mellan den isländska skolan som jag upplevt i tio år och den svenska. Det började med betygen. Dåvarande isländsk skola hade betyg redan från första årskursen. Ett helt system som jag inte tänker redogöra för. Det var säkert både bra och dåligt, men vi visste ju inte något annat.

Hur var det då i Sverige? På gymnasiet diskuterades det mycket, men det handlade definitivt inte något om innehållet utan det politiska budskapet som var inne bland alla ungdomar (sades det) att man skulle avskaffa betygen helt och hållet! Jag undrade om jag hört rätt? Hur ska det gå till? Det var min fråga. Och jag fick den kastad tillbaka: ”Är du kanske MUF:are?” Tydligen var det moderata ungdomsförbundet det enda som tydligt vid den tiden försvarade betygen.

Nej, jag var och är inte med i något politiskt parti. Tyckte nog att debatten då var oförnuftig. Det kanske den är nu också, fast jag gillar att kvaliteten äntligen börjar komma i fokus. Jag har inget särskilt intresse av friskolor. Inget intresse heller av att förbjuda dem. Men jag tror att det i ett land som Sverige är viktigt att de styrande inser vilket ansvar de har för sånt som skolan. Det går inte bara att skyffla över allt ansvar på lokala politiker och tro att det ger ett jämnt resultat. Ordet ”Pisa” är ju inte något som idag handlar om ett lutande torn någonstans i Italien. Snarare om ett hårt lutande utbildningstorn i Sveriges land, med risk att falla överstyr när som helst om ingenting görs.

Men någonting görs faktiskt redan nu. En del av det handlar om protesterna från vanligt folk som inte gillar tanken på att vi ska bli ännu sämre på att utbilda våra barn i konsten att bli goda och välutbildade medborgare. Jag hoppas bara att protesterna inte bara viftas bort, eller att skolfrågan endast blir ett bränsle i valfläsket som snart dyker upp inför nästa års val. Det behövs något konkret. Helst något som politikerna utöver de vanliga gränserna inser att de måste samarbete för att nå resultat.

Sen gäller det att tro på det som beslutas. Inte ändra en gång vartannat år. Det gör också skolan osäker. Sluta experimentera och börja arbeta för ett långsiktigt resultat, alltså!

Fronter, Unikum, Informenta onödig skolbyråkrati

I släkten finns det rätt många barn utspridda över Sveriges land, mest i söder. De flesta av dem går i skolan – många i grundskolan. Där härskar nu mer och mer datorisering som går ut på att tvinga föräldrar att inse att enda kontakten med skolan snart går genom dator, internet och E-legitimation.

Några idioter som tror att sånt här behövs har tvingat detta på lärarna, och elever och föräldrar skall nu rätta sig efter detta. Några i familjen har skrivit till varandra om detta och jag saxar bland annat in lite av resonemanget in i min text…

Kärt barn har många namn, i vår kommun (Linköping) heter underverket för kommunikation och tandagnisslan mellan föräldrar och lärare “Fronter”. I andra kommuner heter det bland annat Unikum eller Informenta. Hur många varianter finns det?

Fast egentligen vill jag inte veta. Egentligen vill jag inte tvingas in i det, via e-legitimation, bara för att få veta vad barnen har för läxa. Nu efter höstlovet kan veckobreven inte mailas ut längre, utan finns att studera på Fronter. Suck!

Och Fronter är ett eget kapitel för sig. Det är inte hur lätt som helst att begripa sig på inloggning. Dessutom måste du ha en fungerande E-legitimation. Inte alla klarar av att fixa det och begripa hur det används. Faktiskt. Vi har nyss svurit en hel del över detta elände. Och mer lär det bli.

Det är synd om skolans värld som målar in sig i ett hörn av byråkrati, skolan har ingen Patientjournallag som styr all dokumentation än så länge… Eller? Elevjournallagen kanske kommer, eller “Lagen som styr på vilket sätt en lärare ska kunna svära sig fri från att ha gjort något som inte passar” – ungefär som det redan blivit i vårdsvängen.

Jag vet lärare som privat svär över eländet och tycker att det bara gör det hela krångligare och ger dem mer arbetstid vid dator och mindre tid till eleverna. Men pratar vi med våra barns lärare måste de hålla god min. Jag förstår det. Det är inte de som hittat på detta.

Som företeelse är detta inget unikum. Överallt i samhället tror vi att vi kan lösa allt med datorer och sociala kommunikationsmedel. Utan att behöva träffas! Vi skapar därmed ett samhälle som mer och mer kommer att bli opersonligt. Du behöver inte träffa någon, bara uppdatera Fronter, Unikum, Informenta, Konsekventa, Skolpropagandanta etc. Vad de nu kan komma att heta.

Det är inte ett problem – inte tekniskt – att hålla sig uppdaterad via Fronter. Det kan vi klara. Men jag är emot det tänk som skolan tvingas in i. Varför kan inte barnen få med sig en lapp från skolan där läxorna står? Eller varför dög inte mejl? Vad ska de hitta på härnäst? En sak är jag säker på: kvaliteten på den svenska skolan blir inte bättre av att man massdokumenterar allt detta. Och för vem?

Nej, detta är absolut mest helt onödig skolbyråkrati. Inget annat. Varken till gagn för lärare, elever eller föräldrar. För i slutändan kommer det att minska den tid som varje lärare har med sina elever. Fast det hade man redan lyckats med att fixa på annat sätt redan.

Jag tror att vi behöver någon form av samtal, öppna, debatter, resonemang offentligt kring de mjuka frågorna i samhället – de där som handlar om hur vi möter varandra i stället för att sätta upp byråkratiska modeller som i praktiken bara hindrar oss från att göra det vi ska. Barnen ska lära sig något i skolan. Det är väl tydligt vad det ska vara. Så låt skolan göra det då!

Alla som känner mig vet att jag inte föraktar datorer och sådant. Men det finns gränser! Många gränser är redan passerade för länge sen. Mest handlar det om det som styr skola, vård, omsorg – att man tror att det går att skapa ett bra system via mängder av dataprogram och dokumenterande till döds. Det kommer det inte att göra.