Det finns gott om plats!

Du är inbjuden till fest! Och det finns gott om plats också!

Festerna duggar tätt så här års. Det är studentfester, födelsedagar, dopkalas, bröllopsfester, och snart också midsommarfester. De flesta fester har det gemensamt att någon vill fira något viktigt i sitt liv, i sina barns liv eller bara för att det är roligt att träffa vänner och umgås.

Tänk att vara bjuden till fest! Att bli inbjuden känns ofta som ett privilegium – att också jag är viktig för dem som ska fira något. Och som det är vid alla sådana fester är maten och gemenskapen något som tillsammans gör en god fest.

Nästa helg är jag bjuden på bröllopsfest! Och jag har köpt biljett ända upp till Sundsvall för att kunna vara med. För det är en av mina kusiner som ska gifta sig och det är viktigt att kunna representera min familj där.

Men alla kan faktiskt inte komma, fast de vill. I dagens evangelium är det på något sätt tvärtom. De som var bjudna visste om det sedan länge. Men av någon anledning så ville de inte komma fast de egentligen kunde. Och vi känner också igen oss i det – ibland vill vi inte fast vi kan, och kommer med ursäkter för att slippa säga som det är.

Men nu handlade evangeliet egentligen inte om våra mänskliga fester utan om hur Gud kallar människor till sitt rike, och för att vi ska förstå lite av det använder Bibeln sig av bilder av en festmåltid som väntar. Det är inte så få som är kallade! Det är en enorm skara av alla dem som genom dopet i Kristus kallas till den stora måltiden i himmelriket eller – för att det ska bli mer begripbart – till den lilla måltidsgemenskapen i den lilla församlingskyrkan.

Jesus berättar att när den stora festen skulle börja så ville de inbjudna inte komma. Men allt var ju förberett och färdigt, inte kan man låta maten gå till spillo, och hur kul är det att hålla fest utan deltagare?

Det är då som inbjudningen förändras. ”Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.” Det spelar ingen roll att de inte nåtts av någon inbjudan – ta hit dem, för de kommer att uppskatta en gratis festmåltid. Och när festsalen börjar fyllas av alla trashankar och den här världens minst viktiga människor säger tjänarna att det ännu finns plats för fler – och de får ge sig ut igen tills festsalen är helt fylld.

Ännu finns det plats! Varje söndag firar Kyrkan över hela världen Jesu uppståndelsedag, med olika former av gudstjänster i varje världshörn. Den gemensamma tanken är att mötas till fest – och att träna oss för den himmelska festen genom att ta emot Ordet om Jesus, evangeliet som befriar, den helige Ande som hjälper och leder oss genom livet. Gemenskapen i gudstjänsten är den gemenskap som kommer från Gud till oss och som ger oss gemenskap med varandra.

Och det finns gott om plats!

I nattvardens måltid samlas och koncentreras gemenskapen när vi får ta emot brödet och vinet, Kristi kropp och blod till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det är ord som sägs, som vi hör gång på gång, och som varje gång är en kallelse till gemenskap med Gud OCH en bekräftelse från Gud som säger att han vill oss och våra liv, att han har kallat oss till sin himmelska måltid – en gång vid tidens slut.

Och ännu finns det plats! Orden kan få vara en påminnelse till oss var och en om att inte glömma bort vår inbjudan. Men också en påminnelse, just genom den berättelse som Jesus gav oss, om att Gud inte nöjer sig med en svepande ursäkt när vi inte dyker upp. För i den himmelska måltiden får alla plats, UTOM de som inte vill.

En liten extra påminnelse alltså om att lyssna till Guds kallelse. Och i den ligger också en utmaning att på samma sätt som Jesus gjorde, se dem som ingen annan vill se, bereda plats åt dem som andra tror har hamnat utanför bara för att de ser ut på ett visst sätt eller för att vi tror att de inte tillhör den skara som är bjuden.

Här ligger en stor och allvarlig kallelse till Sveriges alla kristna, inte bara till vår lilla skara. De strömningar vi känner av i samhället drar längre och längre ifrån den syn som Jesus visat oss i förhållande till fattiga, sjuka, invandrare, ja till allt som verkar vara svagt. Föraktet mot svaghet och annorlundaskap leder rakt ner i fördärvet, som de gamla predikanterna skulle ha sagt.

Det är en tröst inför himmelrikets fest att vår Herre, Jesus Kristus sagt att han åtminstone kommer att ta emot alla dessa sina minsta bröder och systrar. Och de som inte vill komma får inte heller vara med på hans fest. Som han själv sa.


2 söndag efter Trefaldighet den 10 juni 2018

Högmässa i Herråkra kyrka

Psalmer: 754, 688, 323, 728, 731

Farligt i cyberspace

Idag berättas det om en samlad ”cyberattack” där företag och samhällsinstitutioner över – som det verkar – hela Europa drabbats av något som brukar kallas ”ransomware” – utpressningsattack skulle jag kalla det.

Det är väl så vår tid ser ut – de kriminella elementen är som alltid ute efter att förstöra och störa ordningen. Den här gången – som så ofta – är det de svagaste som drabbas; och då menar jag inte de som haft dålig säkerhet i sina datasystem eller sätt att hantera sin närvaro på Internet. Utan det är företrädesvis sjukhus, allvarligt och hastigt sjuka människor som drabbas av en vårdkollaps. Allt bygger ju numera på datorer och fungerande IT-system. Snacka om sårbarhet!

Jo, även jag drabbas. Fast, än så länge, får jag bara meddelanden om att det skett attacker mot denna enkla ”blogg” – fromsint.se. Idag gjordes det 104 försök att komma åt mitt innehåll under bara 10 minuter. Alla kom från ”the Russian Federation”. Vad man än menar med det.

Skönt att jag lärt mig lite om IT-säkerhet. Eller bara är lite nojig, nog för att lyckas så långt.

Godhet har makt över ondskan

Jag läser och begrundar en del av det som skrivits i flödet på Facebook. Det är kommentarer om och kring det som hände i Stockholm i fredags. Alla vet vad som hänt. Men alla är inte överens om hur man ska tolka vad och varför och hur ska man göra nu…?
 
Så är det alltid. Jag hör till dem som är glad för att mina Facebookvänner inte verkar sprida hat och falska nyheter. Ni är bra! Men jag ser också att en del av er får ta emot hårdare ord. Nu ska man ta i med hårdhandskarna. Spekulationerna kring vad som skulle varit om ”om” hade varit är många. Som alltid.
 
Jag säger bara så här:
Det som hände var ett attentat – en terrorhandling.
De som mötte upp, poliser, väktare, ambulanser, sjukvård, folk på plats i kris och kaos – har varit fantastiska.
Statsministern och en hel del andra politiker har sagt bra saker.
Somliga media har rapporterat nyktert och sakligt. Andra har inte gjort det – men det är också sådana som inte brukar göra det i andra sammanhang heller.
Några finns också som vädrar sitt hat, ibland inlindat i politiskt prat. Somliga tycker att regeringen ska hållas ansvariga. Alltför många har för bråttom att tala om ”hur det förstås borde vara”. Så är det alltid.
 
Det finns ingen kris eller katastrof, mindre eller större där inte människor har olika åsikter om orsak och vad man skulle göra eller inte göra. Det är naturligt. Men där hat och rädslor sammanfogas sker det något som kidnappar vår goda mänsklighet. Om vi låter det ta över blir vi lätt en del av den ondska som vi kritiserar.
 
”Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat”. Det tror jag. Svenska Psalmboken nummer 782, original från Desmond Tutu.
De manifestationer för kärlek och medmänsklighet som gjorts under helgen visar att det finns hopp för Sverige. Hatet, ondskan och illvilliga människor kommer alltid att finnas. Historien berättar för oss om att hudfärg eller tro kan inte användas som anledning till oro eller avståndstagande. Breivik är ett ord som borde räcka som exempel. Den som inte tar in det har inte heller kunnat ta in det andra jag skrivit.
Men visst kan man ta hårdare tag också! Godheten är inte lika med dumhet. Och visst har politikerna ett ansvar för hur det ser ut i samhället. Men de har aldrig kunnat ändra på allt eller fixa allt. Vi andra är mycket fler. Det är lika mycket på oss det hänger! Och om de stora massorna börjar ägna sig åt hat och underblåsa rädslorna – oavsett anledning – så har vi snart en situation som ingen av oss vill vara med om. Har ni kanske glömt personer som Hitler, Mussolini, Stalin? Det verkar som många har glömt. Men inte jag.