Bröd för vår hunger

Bröd för vår hunger.

I alltför stora delar av vår värld kämpar människor dagligen för sin överlevnad, för mat att äta och vatten att dricka. Där är en extra brödbit en lyx och rent vatten kanske en utopi. Hos oss är hyllorna och kylskåpen ofta överfulla av mat och det rena vattnet så självklart att vi inte ens alltid förstår hur fantastiskt det är att kunna dricka rent vatten direkt ur kranen.

Men även om vi inte riskerar att dö av svält eller torka finns det mycket i våra liv som påminner om samma kamp som övriga världen kämpar med. Den som är mätt har samma behov av hopp och gemenskap, vänskap och fred och mening med livet som den som går hungrig. Det är ingenting som säger att den övermätte är mer nöjd med livet än den fattige. Den som redan är övermätt vill ofta bara ha mer, inte för att behovet finns utan för att människans inre hunger skriker efter något som hon inte längre förstår sig på.

När evangeliet berättar om hur folkmassan flockades kring Jesus i en öde trakt är det tydligt kopplat till vanliga kroppsliga behov av att bli mättad. Men de kroppsliga behoven kommer snart i skymundan för större frågor. Bakgrunden är det stora brödundret, när Jesus delade några bröd och de räckte åt alla.

Jesus säger till dem: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.”

När samtalet utvecklas dras också den gamla historien om Moses och ökenvandringens manna från himlen – det som varje dag regnade ner och som alltid för den dagen räckte åt alla. Brödundret påminde ju om detta – men går det att få veta lite mer om dig, Jesus? Vad kan du göra? Kan du bevisa din kraft så att vi kan tro på dig?

Nog handlar det om hunger alltid – men hungern efter mat övervinns av hungern efter en djupare mening. Och Jesus ger dem svar på tal:

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Den katolske prästen Anders Piltz skriver i boken ”Som regnet och snön” följande:

”Massan som flockades kring Jesus i en öde trakt jagade efter helande, mättnad – och än mer svar på sina frågor. Deras sjuka blev botade, de blev mätta för den dagen, men de måste återvända till sin vanliga existens, där de på nytt skulle bli sjuka och hungriga och en dag dö. Vad hade de egentligen fått med sig? Jo, en sak, om de hade ögon att se med och öron att höra med: ett svar, ett tecken att tyda. Det stora brödundret var tecknet: i Jesus finns mättnaden, boten och svaret. Våra egna resurser förslår inte långt, de räcker i sista hand inte alls till.”

Det stora brödundret är därför något som vi i vår nöd får söka efter – och som vi faktiskt kan finna, också idag. Det finns i varje mässa, varje gång brödet bryts och kalken delas möter vi honom som är livets bröd – svaret på vår hunger och tröst efter mening och liv.

Mer om detta på Midfastosöndagen den 10 mars!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.