Bortkapad gren bär inte frukt

10 söndag efter Trefaldighet talar om kroppen, om vingården och vinstocken som bilder av gemenskapen med Gud.

Paulus skriver: ”Kroppen är en och har många delar… Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.”
Jesus sa:
”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.”

Båda dessa ord säger att alla som döpts in i Kristi kropp hör ihop. Vi är alltså grenar på det träd som är Kristus, och det är detta som både kallas och ÄR Kyrkan.

Men alla grenar bär inte frukt. All tro är inte sund, inte ens om den säger sig vara genuint kristen. Fast vem ska avgöra det? Svaret finns som en självklarhet – Det gör vinodlaren, Gud själv.

Alltså: Allt detta talar om alla kristnas del i en och samma kropp, och därmed indikeras att bristen på frukt lika gärna kan bero på att alltför många ägnat sig åt att agera trädgårdsmästare, vilket bara vår Herre och Gud kan vara.

Det är tyvärr ofta så det ser ut i kristenheten. Det läggs inte mycket kraft på att söka närheten till Kristus själv därför att så många ägnar sig åt att omgärda sig med färdiga bilder av hur det ska se ut och därmed går det mesta av kraften till att avgränsa sig från andra grupper av kristna, förstås genom att säga att de andra inte duger – av någon anledning gör vi alltså oss själva till trädgårdsmästare i Herrens vingård.

Men Jesus säger:
”Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg.”

När ska vi börja lära av vår Herre Jesus själv i stället för att söka efter att göra tron och kyrkan till en liten låda med tättslutande lock? Och hur mycket hinner vi växa och bära frukt om vi inte vårdar oss om den där platsen i oss själva som är närmast trädet?

Alla vet vi var grenen sitter fast på ett träd. Det är där kopplingen mellan trädet och grenen finns. Det är där näringen flödar ut från trädet in i grenen för att den ska leva och växa och bära frukt. Också om detta talar Jesus, och i stället för att se det som vackra ord – se det som en förmaning och en maning att ta vara på det som vi fått i gåva av nåd, av Gud själv:
”Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.”

För att bära rik frukt måste vi alltså tydligt våga stå för att vi tillhör Kristus, och lika tydligt ge utrymme för alla andra grenar som vill vara beroende av samma källa, Kristus själv.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.