Bönsöndagen 2016

Varför vi ska be?

Vi ber därför att bönen är ett sätt att nalkas Gud, att kommunicera med honom. Det innebär ett möte med Gud. Om vi aldrig möter honom kan vi inte ta emot honom heller – eller det han ger.

Hjälper det att be?

Egentligen skulle en sådan fråga inte behöva ställas i en kristen församling. Svaren borde bli ett enhälligt ja! Självklart! Bönen är ju livsviktig och det finns hos oss alla både större och mindre bevis på bönens kraft.

Men det kan också bli ett kvävande krav! Vi orkar ju inte alltid be. För livet är mer krokigt än spikrakt. Det kan ta emot att be av många anledningar, och det är lätt att tappa modet och tänka att jag är en dålig kristen som inte orkar be.

Men en del i bönen är att ställa sig inför Gud. Då är inte orden det viktigaste utan själva behovet. Jag behöver Gud.

Jesus berättar för oss att Gud vet vad vi behöver redan innan vi ber honom om det. I det ligger en viktig detalj. Bönen handlar inte om att lägga upp ett behovspaket inför Gud. Bön är inte heller beroende av hur bra vi är på att formulera oss. Bönen är dock beroende av att vi är ärliga och att vi delger Gud våra önskemål, problem eller behov rakt upp och ner – med eller utan ord och utan beräkning. Utan något annat mål än att detta måste Gud få veta. Och så vet han redan! Det borde göra oss ivriga att lära oss mer om bön därför att det handlar om att hitta sig själv. –  och möta Gud.

Ur allt det stora och fantastiska som går att vaska fram om bönen vill jag här ta fram två saker:

  1. Vår bön duger i sig självt inte till någonting alls.
  2. Vår bön är absolut nödvändig.

Vi kan lära oss att be på olika sätt. Det kan handla om sådant i det yttre som hur vi sitter, står eller beter oss när vi ber. Det kan handla om vilka böner vi ska använda oss av och när vi ska be dem. Vi kan lära oss att be på ett sätt som vi kallar ”fritt”. Vi kan lära oss att använda Bibelns gamla psaltarpsalmer, som vi får göra om vi besöker kloster eller församlingar som använder sig av tideböner i sitt gudstjänstliv. Vi kan lära oss enkla eller svåra sätt, långa eller korta böner.

Allt detta är viktigt. Men i sig gör det ingen bön. Självaste bönen är ingenting så länge den inte kommer inifrån oss själva. Gud vill möta mig själv! Inte mina skyddsmurar eller inlärda sätt. Det betyder att jag måste våga utelämna mig själv till honom. Utan skyddsnät! Vara mig själv och möta honom sådan som jag i verkligheten är. Annars är risken stor att Jesus sitter där bredvid oss i vår bön, och lyssnar till våra ord, men samtidigt både ser och hör det hjärtas djup som inte kommer till tals. Vad är det han då väntar på? Kanske att vi lägger bort våra masker och talar med honom om det han redan vet, men som vi måste ta fram själva för att han ska kunna hjälpa oss på djupet.

Jesu lärjungar bad om hjälp att lära sig att be. Han gav dem en bön som sen dess har varit en bön som förts vidare genom alla generationer. Också människor som sällan går i kyrkan kan sin ”Fader Vår” utantill. Den bönen är grundläggande för alla andra böner och vi kan använda den som ett exempel på hur en bön bör vara. Det viktigaste i bönen är kanske orden ”Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.” Låt din vilja ske! Det påminner oss tydligt om den inställning Jesus har med sig hela vägen till korset. Det är samma som Johannes skriver i dagens epistel:

”Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss.” (Det är därför vi behöver lära oss att be ”Herrens bön” – där söker vi oss fram till bönen ”låt din vilja ske”.)

Profeten Jeremia är en av de Gudsmänniskor som vi kan lära mycket av. Han gick i det hårda livets skola. Men han gjorde det tillsammans med Herren. Och därför kan han också tala till oss från Herren om sådant som är viktigt för oss att finna: ”När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig.”

Gud vill möta dig där du är dig själv. Vi kallar det vårt inre eller vårt hjärta. Där finns alla våra innersta önskemål och behov ”nedtecknade”, och de väntar på att få komma fram för att Gud skall kunna ta tag i dem och lyfta upp dem ur sitt djup. Det betyder inte att Gud är intresserad av att vi ska avslöja alla våra innersta sidor för alla andra omkring oss. Men definitivt låta vår Herre Jesus Kristus få komma in där, för det är där han vill möta oss och fortsätta det verk han redan har påbörjat i oss.

Det finns ju ett härligt mål att söka efter, ett mål som vi i oss själva inte kan nå, men som vi genom hans kraft och styrka kan bäras fram till.

”Hans är härligheten genom kyrkan och genom Jesus Kristus, i alla släktled i evigheters evighet, Amen. ”

Predikan i Älghults kyrka på bönsöndagen 2016

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.