Barmhärtighetens och tröstens Gud

Barmhärtighetens och tröstens Gud. Rubriken kommer från Paulus. Han använder orden: ”Barmhärtighetens fader och all trösts Gud”. Så beskriver han hur hans tro genom Jesus gett honom en insikt om att Gud är källan till all tröst och all barmhärtighet. Och att allt detta blir synligt genom Jesus.

Tredje söndagen efter Trettondedag jul berättar om två olika människor som får hjälp och tröst i sjukdom och nöd. Alla våra egna erfarenheter kanske inte kan matcha de stora under som det berättas om. Men också alla de små tecken och under som skett i våra liv är lika mycket en berättelse om Guds tröst och barmhärtighet.

När den svenska kyrkans evangeliebok sätter temat ”Jesus skapar tro” så skapar det möjligen också en oro. Hur ska jag som präst predika om att Jesus skapar tro utan att det ska bli torrt och tråkigt, som en teorilektion som fungerar som ett sömnpiller? För risken är påtaglig. Teorier har vi många. Och älsklingscitat kanske, liksom också älsklingstolkningar.

Men om jag försöker möta Jesus där i evangeliet och se och lyssna till hans möte med en kunglig ämbetsman i nöd över sin döende son, så kanske jag förstår lite. Jesus verkar trött. Han muttrar högt över att folk bara vill se under och tecken för att kunna tro. Men när mannen ber i sin nöd honom att komma i stället för att säga emot så träder barmhärtigheten in – den som skapar tröst därför att något händer. Sonen blir frisk. Hans far kommer till tro. Så skapar Jesus tro hos den han möter.

Och ovanpå allt detta kommer utmaningen – att inte hålla den barmhärtigheten och trösten för sig själv utan ge vidare. Barmhärtigheten och trösten är inte till för bara mig. Det blir otacksamt mot Gud att bara ta emot och tänka att det är ”privat”. Personligt, ja. Privat, nej!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.