Det finns gott om plats!

Du är inbjuden till fest! Och det finns gott om plats också!

Festerna duggar tätt så här års. Det är studentfester, födelsedagar, dopkalas, bröllopsfester, och snart också midsommarfester. De flesta fester har det gemensamt att någon vill fira något viktigt i sitt liv, i sina barns liv eller bara för att det är roligt att träffa vänner och umgås.

Tänk att vara bjuden till fest! Att bli inbjuden känns ofta som ett privilegium – att också jag är viktig för dem som ska fira något. Och som det är vid alla sådana fester är maten och gemenskapen något som tillsammans gör en god fest.

Nästa helg är jag bjuden på bröllopsfest! Och jag har köpt biljett ända upp till Sundsvall för att kunna vara med. För det är en av mina kusiner som ska gifta sig och det är viktigt att kunna representera min familj där.

Men alla kan faktiskt inte komma, fast de vill. I dagens evangelium är det på något sätt tvärtom. De som var bjudna visste om det sedan länge. Men av någon anledning så ville de inte komma fast de egentligen kunde. Och vi känner också igen oss i det – ibland vill vi inte fast vi kan, och kommer med ursäkter för att slippa säga som det är.

Men nu handlade evangeliet egentligen inte om våra mänskliga fester utan om hur Gud kallar människor till sitt rike, och för att vi ska förstå lite av det använder Bibeln sig av bilder av en festmåltid som väntar. Det är inte så få som är kallade! Det är en enorm skara av alla dem som genom dopet i Kristus kallas till den stora måltiden i himmelriket eller – för att det ska bli mer begripbart – till den lilla måltidsgemenskapen i den lilla församlingskyrkan.

Jesus berättar att när den stora festen skulle börja så ville de inbjudna inte komma. Men allt var ju förberett och färdigt, inte kan man låta maten gå till spillo, och hur kul är det att hålla fest utan deltagare?

Det är då som inbjudningen förändras. ”Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.” Det spelar ingen roll att de inte nåtts av någon inbjudan – ta hit dem, för de kommer att uppskatta en gratis festmåltid. Och när festsalen börjar fyllas av alla trashankar och den här världens minst viktiga människor säger tjänarna att det ännu finns plats för fler – och de får ge sig ut igen tills festsalen är helt fylld.

Ännu finns det plats! Varje söndag firar Kyrkan över hela världen Jesu uppståndelsedag, med olika former av gudstjänster i varje världshörn. Den gemensamma tanken är att mötas till fest – och att träna oss för den himmelska festen genom att ta emot Ordet om Jesus, evangeliet som befriar, den helige Ande som hjälper och leder oss genom livet. Gemenskapen i gudstjänsten är den gemenskap som kommer från Gud till oss och som ger oss gemenskap med varandra.

Och det finns gott om plats!

I nattvardens måltid samlas och koncentreras gemenskapen när vi får ta emot brödet och vinet, Kristi kropp och blod till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det är ord som sägs, som vi hör gång på gång, och som varje gång är en kallelse till gemenskap med Gud OCH en bekräftelse från Gud som säger att han vill oss och våra liv, att han har kallat oss till sin himmelska måltid – en gång vid tidens slut.

Och ännu finns det plats! Orden kan få vara en påminnelse till oss var och en om att inte glömma bort vår inbjudan. Men också en påminnelse, just genom den berättelse som Jesus gav oss, om att Gud inte nöjer sig med en svepande ursäkt när vi inte dyker upp. För i den himmelska måltiden får alla plats, UTOM de som inte vill.

En liten extra påminnelse alltså om att lyssna till Guds kallelse. Och i den ligger också en utmaning att på samma sätt som Jesus gjorde, se dem som ingen annan vill se, bereda plats åt dem som andra tror har hamnat utanför bara för att de ser ut på ett visst sätt eller för att vi tror att de inte tillhör den skara som är bjuden.

Här ligger en stor och allvarlig kallelse till Sveriges alla kristna, inte bara till vår lilla skara. De strömningar vi känner av i samhället drar längre och längre ifrån den syn som Jesus visat oss i förhållande till fattiga, sjuka, invandrare, ja till allt som verkar vara svagt. Föraktet mot svaghet och annorlundaskap leder rakt ner i fördärvet, som de gamla predikanterna skulle ha sagt.

Det är en tröst inför himmelrikets fest att vår Herre, Jesus Kristus sagt att han åtminstone kommer att ta emot alla dessa sina minsta bröder och systrar. Och de som inte vill komma får inte heller vara med på hans fest. Som han själv sa.


2 söndag efter Trefaldighet den 10 juni 2018

Högmässa i Herråkra kyrka

Psalmer: 754, 688, 323, 728, 731

Snart slut

Snart är det slut med den här webbplatsen. Efter 8-9 år med väldigt olika intensitet i skrivandet här är det snart dags att avsluta. Framåt hösten lägger jag ner.

Ni som läst – ni är inte så många och nätet svämmar över av tyckare. Ni hittar säkert vad ni behöver ändå.

Ni som inte läst – till er behöver jag inte säga något.

Men nu är det sommar.

Växa i tro – femte söndagen i påsktiden

Växa i tro. Vad kan det betyda? Kanske så här:

Du är skapad av Gud
Du är älskad av Gud
Du är utrustad av Gud
Du är utsänd av Gud

Orden skapad och älskad av Gud hör ihop! Han älskar sin skapelse. Guds storhet hindrar inte hans kärlek och närhet. Hos profeten Hosea talar Gud om att människorna drar sig från honom hela tiden – trots det älskar han dem: ”Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden.”

Skapad av Gud och älskad av Gud. Så älskade Gud världen, att han gav sin ende son. Vi bygger tron på personen Jesus, att allt han har gjort varit och är för vår skull. Han ger oss Guds kärlek. Och vi har fått uppgiften att ge den vidare. Därför behöver vi bli utrustade – vi behöver växa i vår tro så att vi kan fullgöra vår uppgift i världen.

Vi behöver bli utrustade för att bli utsända!

Uppgiften kan inte göras utan närkontakt med Jesus. Det är han som visar vägen. När vi ser hur han möter människor som inte har något hopp, inget värdigt liv att leva, ser vi hur han ger dem hoppet tillbaka, och upprättar deras människovärde. De hungriga mättar han, de svaga ger han kraft. Och vi vet – att det handlar om oss var och en – i varje del av vårt liv finns han med. I glädje och sorg, i medgång och motgång. Ser vi inte det?

Men det handlar inte om något som bara finns på ytan! Budskapet handlar alltid om att vi som människor skall hitta till djupet av vår mänsklighet. Det är där vi kan möta Gud – på samma plats som vi möter oss själva. Bara där vi är oss själva kan han nå oss. Och bara när vi är oss själva kan vi nå andra människor. När vi sett vilka vi själva är och vem Gud är, blir vi också utsända till andra människor med budskapet om att Gud också vill nå in i deras liv.

Därför kan aposteln Johannes ord bli ett budskap för vårt eget sätt att leva och en påminnelse om den sanning som finns hos Jesus: ”Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.”

Gud vill vara oss nära. Med kärlekens rep drar han oss till sig – genom sin ande tar han plats i våra liv. Detta talar Jesus om i evangeliet – och lärjungarna begriper inte vad han säger.

”Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.” Hjälparen är den helige Ande. Det är Guds heliga närvaro mitt i våra liv, det är den varma vinden som blåser in i våra liv så att de inte behöver vara unkna och illa luktande – utan i stället får vi med Andens hjälp växa i våra liv, växa i tron, kärleken, glädjen över att vara Guds barn.

Ballonger? Ja, varför inte använda en sådan bild:

Vi människor är som en påse ballonger i olika storlekar, färger och former. Formen finns där redan, tanken bakom vad vi ska bli finns där, allt som bygger upp ballongen är redan där – men inte förrän man blåser upp den blir ballongen sådan den är skapad till att vara.

Så gör Gud med oss genom sin Ande – blåser in sitt liv i oss så vi blir sådana som vi är skapade till att vara utrustade till att kunna bli utsända som hans vittnen i den här världen – och våra liv kan bli till den välsignelse som vi får genom att växa i tron på honom, Jesus Kristus vår herre. Amen.


5 söndagen i Påsktiden den 29 april 2018

Högmässa i Lenhovda kyrka

Psalmer: 86, 704, 251:1-2, 721, 162:1-3

Texter 1 årgången: Hosea 11:1-4, 1 Joh 4:10-16, Joh 16:5-11