Att visa världen Kristus – Annandag påsk

Annandag påsk predikan i Älghults kyrka 2017

Den djupaste glädjen och den djupaste avsaknaden av glädje hör ihop med vårt liv tillsammans med andra människor. Vi har förmågan att älska, att visa varandra tillgivenhet, vänskap, tillit och respekt. En djup vänskap, en kärleksfull relation gör oss starka – i oss själva och tillsammans.

Vi märker hur viktigt detta är när någon nära dör ifrån oss. Sorg och saknad kan krama ur oss hoppet och glädjen, ta ifrån oss den närhet och gemenskap som vi haft som bäst. För det är svårt att ha samma närhet till så många. Därför blir också döden en påminnelse om hur viktig kärleken och gemenskapen är i våra liv.

Glädje kan vara på djupet och den kan också vara ytlig. Sorg kan vara förlamande och förkrossande men också tämligen ytlig ibland. Allt beror på sammanhang och situation – och oss själva.

Igår firade vi påskdagen. Då förkunnades den stora glädjen att Jesus uppstått från de döda. Han är inte död, han lever. Men det stora budskapet hade svårt att gå in i lärjungarnas liv och situation. De stängde in sig och låste dörrarna av rädsla för att gå samma väg till mötes som Jesus några dagar tidigare. De förstod inte i vilken situation de var. De var vilsna och sörjde.

Det var inte så konstigt. De hade följt Jesus i tre år. Sett vad han kunde göra, känt hur Guds rike kom närmare och funnit glädje och tillförsikt i att vara tillsammans med honom. Och sen? Hade han uppstått? Sånt händer inte….

Hur skulle Jesus göra för att få dem tillbaka till glädje och tillit?

Jesus gör som han alltid gjort. Ställer sig mitt ibland dem. Låter dem få känna hans fysiska närvaro.  ”Frid åt er alla.” Här är jag. Se mig, se mina sår. Se att det är jag och ingen annan. Frid åt er alla.

Texten från profeten Jeremia berättar för oss om vad som händer med lärjungarna. ”Så säger Herren: Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem… Deras sorg skall jag vända i jubel, jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan.”

Och i Petrus brev, dagens epistel, kan vi höra ett eko av hans möte med Jesus – hela hans gemenskap med honom, genom härliga möten, lidande och död, uppståndelseglädje och återfunnen tillit. Och jag tänker mig att de orden är skrivna till dig och mig idag, när vi försöker leva vidare i tron på den uppståndne Kristus.

”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt.”

Födda på nytt! Ja, det är vad Jesus gör med oss. Det sker i dopet, då vi får del av alla Guds löften. Men det sker också i våra liv när vi vågar ta till oss hans närhet, gemenskap, ömhet. Såsom han har älskat oss är vi kallade att älska varandra och hela denna värld som han gett oss att leva i. Och denna värld behöver bli älskad. Människor som lever i oro och rädslor, kämpar med sig själva eller mot varandra – de behöver det som Jesus har gjort för oss alla – gett oss ett hopp om livet, kärlek och gemenskap med Gud i all evighet.

Att visa världen Kristus är vår kallelse och uppdrag som Kyrka i denna värld.

Det är stort. Härligt. Svårt. Inte alltid hoppfullt. Men, som psaltarpsalmen (16) förkunnar i tro: ”Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, ständig ljuvlighet i din högra hand.”

 

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande….

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.