Äkta pärlor är inte lättköpta

Äkta pärlor är inte lättköpta

Historien är full av namn på personer som sägs ha betytt något. Men vad lämnade de efter sig? Är det värt att ta till sig? Hur kan andra människors ivriga sökande efter Gud hjälpa oss? Eller – vad har vi i bokhyllan som är värt att läsa?

Så skrev jag som en inledning och ett förtydligande av rubriken om att äkta pärlor inte är lättköpta. Vi kan påminna oss ett par liknelser som Jesus gett oss:

Matt 13:44-46

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. [45] Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. [46] Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

En sådan fantastisk pärla det måste ha varit! Så starkt lysande att han kunde tänka sig att sälja allt han hade för att kunna äga den. Det låter ju fint, och vi kan tänka tanken att vi kanske borde vara så hängivna i vårt sökande och villiga att ge allt som den här mannen. Men gör en liten enkel fundering: Nu får du veta följande – du måste göra dig av med alla dina ägodelar. Inget får du behålla mer än kläderna du har på dig. Om du gör det till en tanke så undrar jag om det värsta är att tänka sig ett liv utan sådana ting som vi har vant oss vid att de bara ska finnas där, eller att tänka sig själva arbetet att göra sig av med allt?

Äkta pärlor, sådana som är bild av himmelriket, är inte lättköpta. Ändå så luras vi människor ofta att ta genvägar till lycka och framgång – eller ära och rikedom. Lockelserna är många. Möjligheterna få. Alla kan ju inte vinna högsta vinsten, och hur ska vi veta att just det skulle vara det största och finaste som kunde hända oss?

Jag vågar tro att det finns många viktiga personer i historien, och även nu levande personer som kan ge viktiga bidrag åt vårt sökande efter mening, liv, lycka, allt det där som de flesta jagar efter kors och tvärs. Men de djupa sanningarna är inte de lättköpta. Det är genom livets snårskog av besvärligheter som en människa slipas och formas. Det gäller alla. Men allt vi går igenom ger oss inte självklara svar på de viktigaste frågorna i våra liv. Vi behöver också andras frågor och andras svar. Kort sagt, precis som alltid, vi behöver varandra. Vi lever inte ensamma i universum.

Någon sägs ha betytt något. Men om det bara är ett namn och inte blir till en bekantskap betyder det inte så mycket för just mig. Det är ju så med tron också. Jesus sägs ha betytt något oerhört för mänskligheten. Många av hans lärjungar är det på samma sätt med. Och det gäller för alla två tusen år som varit hittills i kyrkans historia. Men Jesus, hans liv, hans ord, hans död och uppståndelse, och det liv som han gett åt dem som trott på honom i två tusen år, allt detta måste göras levande av dem som tror nu. Till vår hjälp har vi hela berättelsen, alla goda och många människor som levt i gemenskap med Jesus Kristus århundrade efter århundrade. Och när vi undrar hur det skall bli i morgon, i nästa generation så kan svaret bara bli – det blir på samma sätt som det är nu: med den helige Andes ledning och kraft får varje dag och varje tid den kraft som den behöver. Det som vi behöver är att kunna se det, tro det och leva det. Idag, i morgon, och resten av våra liv.

<Det här skrev jag 2006 om någon undrar>

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.