6 söndag efter Trefaldighet

Har du någon gång blivit riktigt vansinnigt arg?
-Trodde det.

Kanske har du också fått höra att du inte hade någon rätt att vara arg eller bete dig som du gjorde?
-Tror det också.

Det händer oss alla. Det tar bara ett ögonblick för vårt sinne att bli förmörkat, förblindat av våra reptilreaktioner. Det är också då som det är bra att ha dem som säger ifrån. Det åstadkommer mindre skador.

Jesus kallade inte ner någon eld ifrån himlen för att folket i den samariska byn inte ville ta emot honom. I stället fick hans lärjungar en lektion i gott uppförande.

Att vara en lärjunge till Jesus – en kristen – en ”efterföljare” innebär många möjligheter till glädje och gemenskap, men också ilska och frustration, besvikelser och tillkortakommanden. Precis som det är i varje människas liv. Där är det inte så stor skillnad. Men någon skillnad måste det väl ändå vara – tycker ni inte det?

Om det kan man fundera. Jesus möter i dagens evangelium några som dragits till honom och som vill följa honom. Där märker vi att det finns en kompromisslöshet hos Jesus. Han vet att han drar till sig många – men hur långt kan han räkna med deras hängivenhet?

”Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.”

”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.”

”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Tuffa besked. Det är NU som är nu – annars är det för sent.

Jag tror att Jesus ville pröva människors kallelse och tro. Han visste att alla inte kan göra så som han krävde – lämna allt och följa honom. Men för sina närmaste lärjungar tydliggör han att deras väg tillsammans med honom innebär många uppoffringar. Men det är inte ALLAS väg.

Så långt – i evangeliets två delar – har vi två till synes helt olika spår:

  1. Jesus motsätter sig lärjungarnas vredesutbrott och vill inte alls straffa dem som inte tar emot honom.
  2. Jesus prövar hängivenheten hos dem som vill följa honom – är det beredda att släppa allt?

Kanske kan vi här se att båda spåren hör ihop. Följ Jesus, släpp allt! Det innebär att släppa taget om sin egen planering, att i allt lyssna till Jesus i stället för till sina egna eller andras jagande efter lycka eller tillfredsställelse. Det innebär också att släppa taget om sin ilska, sina reptilaktiga vansinnesaktioner. Helt enkelt – bli uppfylld av det sinne som finns hos Jesus!

Kompromisslöst?

-Nej, snarare kompromisslöst kompromissande!

Vad jag menar med det? Vi ser det hos Paulus i episteln. Vi märker att han inte kompromissar med sina strävanden, nästan som en elitidrottare som kämpar med det enda för ögonen att vinna. Utan att kompromissa med målet kan Paulus vara till för alla. När han möter människor vet han att alla är olika och har olika bakgrund. Men han vill möta dem där de befinner sig. Precis som Jesus gjorde. Och det är det evangelium som Paulus följer – ”Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.”

Det är evangeliet – utan kompromisser, därför att allt gäller fortfarande. Men samtidigt alltid med kompromisser därför att Guds kärlek är större än våra misslyckanden.

Också vi idag är kallade på samma sätt som Jesus alltid kallat till sig lärjungar. Han kallar oss. Han vill våra liv och vill att vi ska visa andra den kärlek och den omsorg som han har om våra liv. Det ska vi inte vara beredda att kompromissa om – för vi är kallade till Guds rike.


 

6 söndagen efter Trefaldighet den 23 juli 2017
Gudstjänst i Granhults kyrka
Texter 3 årgången: 1 Kon 19:19-21, 1 Kor 9:19-26, Lukas 9:51-62
Psalmer: 180, 278, 298

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.